Det här var en bok man fick riktigt ont i magen av, grymt ångestladdad och mörk. Riktigt otäck stundtals. Samtidigt har barnet fått stor plats i boken, man kan riktigt känna 12-åringen som pendlar mellan barn och vuxen, som dras mellan sin egen vilja och faderns, och första kärleken.
Vad tyckte ni om språket i boken? Jag tyckte att det korta språket förstärkte ångesten hos både far och son och .
Var det någon del i boken som kunde kortats av, tex de rätt ingågna beskrivningarna av fåglarna?
Lillebror i boken skymtade bara till lite då och då, kändes det konstigt att han inte fanns mer med i boken? Är det någon annan person i boken som skulle fått framträda mer eller mindre? Jag tyckte att Johnny varken tillförde mer eller mindre till boken.
Jag ger boken en stark fyra, trots att den var rätt jobbig att läsa så kunde jag inte sluta.