tag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post5936942696631826156..comments2023-09-24T12:42:27.143+02:00Comments on Böcker: Några tankar kring "Maken"yllethttp://www.blogger.com/profile/04221155187362928814noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-84429877278316183132011-09-19T13:46:03.422+02:002011-09-19T13:46:03.422+02:00Gud, vad roligt att åsikterna går så brett isär.
...Gud, vad roligt att åsikterna går så brett isär.<br /><br />Jag kommer nog aldrig att glömma den här boken. Jag tänker verkligen mycket på den. :)Äppelträdethttps://www.blogger.com/profile/05004061329076905774noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-17955737923584551502011-09-10T10:02:38.114+02:002011-09-10T10:02:38.114+02:00Lite sent, men här kommer mina tankar om boken. I...Lite sent, men här kommer mina tankar om boken. I början tyckte jag boken var rätt uppfriskande med Martina och Gustavs kärlek, men efter ett tag blev jag vansinnigt trött på bägge två. Jag tycker bägge två var rätt goda kålsupare när de gällde deras förhållande. Problemet med deras relation var att de bägge två inte kunde lyssna på varandra och mötas. Dom var ju väldigt kära i varandra, men ingen av dem ville rucka på sina principer. <br />Då jag är född sent 70-tal så har jag inga direkta minnen utav hur livet stod till då, utan man har hört och läst om frigjordheten, värderingar mm., men som Yllet säger, tänker man igenom sin egen uppväxt och sina föräldrar, så var Martinas värld långt ifrån deras. Genom Martinas liv fick man uppfattningen om en värld i förändring, där det stod mellan det gamla borgerliga, det nya frigjorda och krockarna mellan. <br />Att Martina inte kunde uppskatta det hon hade, är väl ett rätt vanligt fenomen bland människor. Det är först efteråt man tänker tillbaka och minns då bara de bra och fina stunderna, man har lätt för att romantisera något som har hänt. Särskilt om man då som Martina inte har särskilt många vänner kvar och blir väldigt ensam. <br /><br /><br />Och jag förstår fortfarande inte varför jag inte kan kommentera som Karro.... konstiga BloggerKarrohttp://www.karro78.blogspot.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-87284697071660707342011-09-05T14:35:35.620+02:002011-09-05T14:35:35.620+02:00Just ja, jag glömde skriva att boken får en trea a...Just ja, jag glömde skriva att boken får en trea av mig. Jag tyckte den var tung att komma igenom!yllethttps://www.blogger.com/profile/04221155187362928814noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-81740813663168055322011-09-05T13:40:42.645+02:002011-09-05T13:40:42.645+02:00Det börjar väl vara ungefär tjugo år sen jag läste...Det börjar väl vara ungefär tjugo år sen jag läste Maken första gången och jag blev glad när den kom upp till läsning här, jag tyckte det skulle bli intressant och se hur jag upplevde boken idag. Och jag vet inte hur många ggr jag bara velat slänga boken i återvinningen, hoppa på den, slänga den i väggen. Skulle det inte varit för bokcirkeln så hade jag aldrig läst ut den nu, så mycket är säkert.<br /><br />1. Problemet? De borde inte varit ihop och jag är rent av glad för Gustavs del när han slutligen lyckas ta sig ur förhållandet. <br /><br />2. Det är tydligt att romanen utspelar sig i en brytpunkt. Jag känner att den delen av berättelsen känns mest realistisk. Jag känner att det är här, i tidsandan, som jag hittar bäst förklaring på deras snedvridna, trevande och (som jag upplever det) manipulativa förhållande. <br /><br />3. Ja, varför? Här håller jag med Yllet, ville hon någonsin ha honom? Våndorna över att slutligen "förlora" sin Gustav förstår jag mig inte på, jag undrar om hon verkligen saknar honom eller bara bilden av Martina och Gustav som etablerat par och någon att bolla sin egen osäkerhet mot.<br /><br />Nej, mer än en 2:a blir det inte för min del, och då känner jag mig rätt generös.Fru Mjuhttps://www.blogger.com/profile/14606773312804180578noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-47645293901960822232011-09-03T21:09:50.976+02:002011-09-03T21:09:50.976+02:00Ja jag vet inte vad jag tyckte om boken. Jag tyckt...Ja jag vet inte vad jag tyckte om boken. Jag tyckte den var lite lång. Lite samma samma och så blev jag arg. Arg på Martina. Arg på Gustav och arg på dem i par. De var så <i>drabbade</i>.<br />Och så blev jag förvånad över att språket kändes så.. daterat?<br /><br />1, Att de båda var själviska och inte kunde mötas på halva vägen? Att de envisades att hålla ihop trots att de aldrig skulle börjat? Och att de sa att de var gifta trots att de inte var gifta och trots att det var i princip det värsta Martina kunde tänka sig. Men att då säga att man är gift är väl inte direkt någon protest mot det småborgerliga? Äh jag vet inte.<br /><br />2, Hon rör sig ju i en väldigt akademisk miljö och den beskriver hon väl. Jag är inte förvånad över hur det beskrivs men det är väldigt långt ifrån min uppväxt och mina föräldrars liv på 70-talet.<br /><br />3, Jag vet inte. Ville hon eg någonsinn ha honom eller tror hon det bara? Det är väl lätt att när man blir ensam tänka att fasen det var nog bra som det var. Han är kanske ändå mannen i mitt liv, ingen kommer kunna älska mig som han osv. Medans i själva verket var det kanske det bästa som kunde hända dem båda? Att någon verkligen gick vidare?yllethttps://www.blogger.com/profile/04221155187362928814noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-50218757921404154272011-08-31T17:16:21.367+02:002011-08-31T17:16:21.367+02:00jag har ca 80 sidor kvar av boken men återkommerjag har ca 80 sidor kvar av boken men återkommerFru Mjuhttps://www.blogger.com/profile/14606773312804180578noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3502235034456934766.post-23908328342375363702011-08-28T19:36:13.879+02:002011-08-28T19:36:13.879+02:00Jag är så glad att jag blev guidad till den här ro...Jag är så glad att jag blev guidad till den här romanen, för jag hade nog inte hittat den själv. Jag tyckte hemskt mycket om den. <br /><br />För mig var Martina en mycket verklig person. Inte särskilt rationell eller tydlig, men i högsta grad realistisk. Jag håller inte med om att hon var dålig på att visa känslor utan uppfattade det som att hon var mycket förälskad i Gustav och lycklig att leva med honom. Det var ju snarare så att hon var nöjd som det var och han hela tiden ville utveckla förhållandet. Sedan var det han som började med affärer vid sidan om och hon visade tydlig svartsjuka. Det var tydligt att Martina levde i något slags brytpunkt där kvinnor inte längre lika självklart skulle vilja gifta sig, skaffa barn och stå vid spisen. Hon brottades med förväntningarna från olika håll och jag tyckte att hon hittade sitt spår och var tydlig med hur hon ville leva sitt liv, men det passade inte Gustav som tog sig en älskarinna. Idag höjer väl få på ögonen åt en kvinna som vill leva som särbo och ses när det passar båda? <br /><br />1. Ja, alltså, de var ju inte överens om vad de ville med förhållandet och när Martina inte ville som Gustav skaffade han andra flickvänner.<br /><br />2. Det mesta av boken kändes ändå aktuellt idag, men det som avvek typiskt var väl den mer frigjorda synen på sex, det politiska engagemanget med demonstrationer och liknande och det sätt som många tycktes vilja förverkliga sig själv på ett intellektuellt och akademiskt sätt.<br /><br />3. Fast egentligen var hon ju nöjd med förhållandet. Det var Gustav som hela tiden ville gå vidare. Så jag håller inte med om att hon inte uppskattade det hon hade.<br /><br />Jag ger nog boken en 5:a. Ibland var den i ärlighetens namn lite långrandig, men det vägs upp av hur mycket jag har tänkt på den efteråt. Även jag hade velat läsa en fortsättning!Äppelträdethttps://www.blogger.com/profile/05004061329076905774noreply@blogger.com