måndag 7 juni 2010

Kunzelmann & Kunzelmann - diskussion

Jag hoppade till lite när jag upptäckte att boken var på över 500 sidor med liten text. Jag älskade Carl-Johan Vallgrens förra bok "Den vidunderliga kärlekens historia" och har läst den minst tre-fyra gånger, vilket gjorde att jag hade rätt höga förväntningar på den här.

Huvudpersonerna i boken pendlar ju mellan fadern Viktor och sonen Joakim. Båda två förfalskare, men med lite olika synsätt och livsstil. Hur uppfattade du de två olika huvudpersonerna? Jag funderade mycket på hur Joakim kunde bli en sådan självupptagen människa när Viktor i sin tur verkade ödmjuk, men var det bara en yta? Tog någon av dem för stor plats i boken? Ibland kände jag att Viktor glömdes bort lite ibland, särskilt mot slutet.

Hur tyckte du boken var i stort, språket och berättelsen? Ibland vindlade det in i väldigt mycket fackspråk om konst, men i mitt tycke gjorde den bara boken mer trovärdig och intressant.

Vad tyckte ni om Fidel? Vad tillförde han boken?

Fick ni något grepp om slutet i boken och resan till Berlin? Jag blev mest förvirrad och hängde inte riktigt med. Jag tyckte berättelsen i slutet blev rätt abrupt och olik resten av boken och helt plötsligt var allt frid och fröjd med de missnöjda tavelköparna.

Har ni några andra tankar om boken?

6 kommentarer:

  1. Jag älskade att läsa om Viktor. Jag tyckte att historien var fantastisk, språket och stämningarna precis rätt. Däremot ogillade jag styckena om Joakim. Jag ogillade honom som person, men också sättet den moderna historien var skriven på. Vad tillförde alla detaljer om snorkråkor och sexscener egentligen boken?

    På sätt och vis stämde ju upplägget av de olika delarna väl med respektive huvudperson, men jag kände att boken blev för spretig. Jag önskar att den bara hade handlat om Viktor och kanske som en liten liten bihistoria hans barn som hittade tavlorna och förstod att allt var förfalskningar. Joakim kunde fått samma utrymme som sin syster ungefär. Och då hade vi sluppit hela porrgrejen och Fidel och hans pappa.

    Slutet var, som du säger, lite för enkelt. Det stör mig när allt faller på plats så där. Och så levde de lyckliga...

    Jag reagerade inte på att det skulle vara mycket konstfackspråk. Kanske för att jag har läst en del konsthistoria och är hyfsat bekant med begreppen. Men jag håller med om att den delen kändes trovärdig. Det var häftigt med alla detaljer om förfalskningarna.

    Jag skulle nog ge boken om Viktor en femma. Delen om Joakim landar dock på en tvåa. Så det blir ett sammantaget betyg på 3,5.

    SvaraRadera
  2. OJ! Jag har nästan inget att säga efter att ha läst era inlägg om boken. Jag hade hemskt svårt att komma in i boken, jag tyckte allt för illa om Joakim. Delarna om Viktor var däremot briljanta. Jag tänkte, precis som Äppelträdet skriva att jag inte bara ogillade själva Joakim utan även hur styckena om honom var skrivna. Men det var kanske meningen?
    Slutet var lite väl tillrättalagt, alla blev vänner och sams och goda medborgare och ingen hade egentligen gjort något fel utan det var allt for a greater good på nåt sätt.
    Boken får en trea av mig, utan Joakim hade den nog fått minst en fyra. En stark fyra, kanske en femma. Men eftersom jag var på väg att ge upp dem ganska länge så blir det tyvärr inte mer. Roligt val karro! Jag hade nog inte läst den om den inte dykt upp här!

    SvaraRadera
  3. Kan inte annat än att hålla med er andra. Liksom Karro älskade jag "Den vidunderliga...", mycket tack vare det fantastiska språket. Och det återfanns ju även i denna bok, i delarna om Viktor. Inte heller jag var särskilt förtjust i Joakim, hade inte haft något emot att få mer av Viktors historia och mindre om Joakim.

    Jag hade heller inga problem med fackspråket som användes runt måleriet, även om jag inte har en aning om det stämde så lät det trovärdigt! Fidel däremot kändes rätt onödig, han tillförde ju inte någonting till historien.

    Slutet kändes, precis som redan sagts, lite abrupt. Där borde det ha lagts ned lite mer tid på att få det lite mer trovärdigt och passande till Joakim, plötsligt förändrade han ju hela sin personlighet och det kändes rätt otroligt.

    Jag ger boken en fyra, delarna om Viktor en femma och om Joakim en trea (jag vet, jag är alldeles för snäll... ;)).

    SvaraRadera
  4. Förresten, jag reagerade lite på författarporträttet i slutet av boken. Jag hade verkligen ingen aning om vem C-J Vallgren var, vilken ålder han var i, etc men jag blev rätt förvånad över den stylade mediasnubben i 40-årsåldern som jag såg på bilden. Hade nog tippat mer på att han var en kulturkofta i 55-årsåldern. Hans utseende passar alldeles utmärkt för en man som skriver om Joakim men att han har skrivit om Viktor och "Den vidunderliga..." får jag inte ihop. Vilka fördomar jag har! ;)

    SvaraRadera
  5. jag älskade delarna om Viktor. det var nog bara när texten gick in på teknikerna då han förfalskade tavlorna som jag skummade, jag förstår ju att de tillförde en trovärdighet till texten men jag tyckte det blev lite för mycket.
    jag hade faktiskt inga större problem med Joakim. han var en lite tragisk person som lyckades trassla till det för sig rätt så rejält och författaren verkar ha jobbat hårt på att göra honom motbjudande men jag tyckte ändå inte lika illa om honom som ni verkar ha gjort.
    Fidel? jag har faktiskt ingen aning om vad han gjorde i boken, jag tyckte varken han eller Hamrell tillförde berättelsen något.
    tyvärr drog slutet ner boken för mig. allt ordnade sig lite för rosenskimmrande och jag blev bara irriterad. synd på en annars så bra bok

    SvaraRadera
  6. Jag gillade hela boken. Tyckte det var lika givande att läsa om Joakim som om Viktor. Det är så intressant när man får en så välskriven skildring av en dysfunktionell människa, som han ju verkligen är, innan han tar itu med sig själv. Någonstans gjorde jag en långsökt association till Bunny Munroe, även fast Joakim inte var lika illa därann...
    Om boken enbart handlat om Viktor tror jag att den hade kunnat bli lite för endimensionell. Jag beundrar verkligen Vallgren och tycker att han är en fantastisk författare. jag gillar hans språk och hans känsla för detaljer. Detajerna är ju så otroligt viktiga i denna bok, både de kring konstförfalskning, de kring livet i 30-talets och nazitidens Tyskland och de kring Joakims liv och livsstil.
    Jag njöt verkligen av att läsa denna bok. Den vår 4,5 av 5 i betyg.

    SvaraRadera