fredag 4 december 2009

Hjärtdjur


Fattade du tycke för personerna?
- Kanske för Kurt, Georg och Edgar men berättarjaget var för undflyende, för knepig för jag vet inte vad.

Hur reagerade du på sakernas tillstånd i landet?
- Med chock! Nog för att jag redan innan visste att Rumänien var en diktatur och ett stängt land på den tiden så hade jag inte fattat hur illa ställt det var. Vilket får mig att fundera på hur naiv jag verkligen är? Vad tror jag om en diktatur egentligen? Själva definitionen är ju ofrihet.

Hur tyckte du att hon fick in de där barndomsskildringarna som dök upp emellanåt, tillförde de eller var de mest en passus?
- Först tänkte jag"ah, intressant!" men efter ett tag störde jag mig mest på dem. Jag hade gärna sett mer, men i denna form gav de mig tyvärr inte så mycket.

Vad tyckde du om språket?
- Jag tyckte det var lite stolpigt, trögt och svårt. Jag tror att denna bok vinner på att läsas långsamt? Och jag plöjer gärna böcker.

Vad tyckte du om boken i stort?
- Gud jag önskar att jag var lite mer kulturell och kunde skriva "åhh! Müller öppnade mina ögon!" och mena det. Men för mig blev det inte riktigt så. Jag tyckte att den var ganska trist och väldigt grå. Vilket nog är meningen, det är ju ingen dans på rosor hon skriver om. Jag hade stora förhoppningar på den efter att ha läst om den och blev lite besviken. Den får en trea av mig för jag drevs hela tiden till att vilja läsa mer men jag orkade inte med att läsa mer än korta stycken varje kväll.

Fick du mersmak för Müller? Har du någon annan tanke/åsikt/fråga du vill ta upp?
- Jag fick inte mersmak, som ni kanske förstått.. :)

5 kommentarer:

  1. jaha. jag har läst ut hjärtdjur och antagligen är det en bok som skulle må bra av att ligga och marinera ett tag? eller så inte. faktiskt känns det som något av en prestation att bara ha orkat läsa ut boken.
    jag fick inget grepp om personerna och språket orkade jag bara inte med, symbolik och metaforer i all ära men här blev det bara tungläst och det gick perioder när jag inte orkade läsa mer än ett par sidor åt gången.
    så, nej, knappast läser jag en andra bok av Müller...

    SvaraRadera
  2. Jag kan väl svara Fru Mju att det där med marineringen vet jag inte om det är något - jag läste ut boken ganska tidigt den här gången och har hunnit läsa några andra böcker under tiden och jag får väl erkänna att jag nog tänkt mer på Mankell-boken jag läste efteråt än Hjärtdjur... :)

    Jag fattade inte direkt tycke för någon. Och så blandade jag hela tiden ihop de tre männen. Eller kanske lite för Theresa, vilket man ju inte alls borde, men hon kändes inte lika svårtolkad som de andra.

    Jag visste ju att det var en svår situation i landet men hade väl inte riktigt koll på förföljelsen av oliktänkare. Kommer ihåg när Caeusescu avrättades så att han inte var en trevlig person hade jag ju klart för mig.

    Barndomsskildringarna tillförde inte något för mig.

    Språket var väldigt poetiskt och symbolfyllt. Jag är inte så mycket för poesi...

    Jag kände aldrig att boken var jobbig att läsa. Däremot känns det såhär i efterhand som att någonting har gått mig fullständigt förbi. Jag är inte van att läsa böcker där man måste tolka texten medan man läser och har nog missat en del genom att läsa lite för snabbt och som en "vanlig" bok. Jag funderade ett tag på att läsa om boken eftersom jag hade rätt gott om tid på mig men gjorde det inte. Känns lite som ett mysterium som jag måste lösa. Eller så får jag bara inse att jag inte är någon Horace och att författarens storhet gått mig förbi.

    Även för mig så står inte någon ytterligare bok av Müller på önskelistan för tillfället. Skulle väl vara den där omläsningen då... Det får bli en tvåa i betyg från mig.

    SvaraRadera
  3. :) Ja det är en svag trea, tvekade mellan 2:a eller 3:a. Hjärtdjur konkurrerade med "Så fick vi se slutet" om lästiden hos mig så den levde ett trist liv stackarn! :) Men nu har vi läst årets nobelpristagare! Känns bra.

    SvaraRadera
  4. Och jag tror att jag gjorde klokt i att stå över.

    SvaraRadera
  5. Håller med er andra, den var rätt tungrodd och det var först i slutet jag förstog hur vissa saker hängde ihop, så en omläsning kanske inte vore så dumt. Jag tyckte den var rätt rörig och lite långsam, men på något vis så drogs jag ändå med i boken o i personerna, men jag tycker att hon tappade bort killarna mot slutet, eller att det rann ut lite i sanden mot slutet. Jag är ju född på slutet av sjuttitalet och kommer inte ihåg så mycket från åttitalets politik, mer än att man vet att det var illa ställt i Rumänien, men så här. Det känns som att man kanske skulle vetat lite mer om diktaturen i Rumänien för att uppskatta och förstå boken.

    Boken får en svag trea av mig. Språket var vackert, om än lite svårt ibland...

    SvaraRadera