söndag 23 augusti 2009

Yacoubians diskussion

Det har varit och är fortfarande full rulle här i helgen så ni får ursäkta att jag bara snabbt slänger in ett par diskussionsfrågor utan att själv svara men jag hinner bara inte mer än så här just nu.

* Boken är tydligen högt prisad i arabvärlden. Hur upplevde ni person- och miljöskildringarna i boken? Kändes det verklighetstroget eller var det något ni störde er på?

* När det gäller romanpersonernas öden, vem berörde och varför? hade ni velat läsa mer om någon eller tyckte ni inblicken i deras liv var tillräcklig som det var?

* Vad tyckte ni om boken som helhet och vilket betyg skulle ni ge den? Skulle ni läsa fler böcker av samma författare?

8 kommentarer:

  1. Svåra frågor, tycker jag. Jag får fundera en liten stund... :)

    SvaraRadera
  2. * Lite kan jag väl tycka att alla drevs till sin spets? Som att författaren delade ut en egenskap till varje karaktär och sen vred till det så det nästan blev en karikatyr i vissa fall? jag visste inte att Egypten var så korrumperat.

    * Jag fastande för Tahas öde mest. Hur orättvisa och korruption kan driva en ung man över nästan vilka gränser som helst och sätta honom i de värsta av situationer.

    * Väldigt svårt. Det tog ett tag innan jag fastnade. Jag har varit ganska trött och det kändes speciellt när det var så många personer att hålla reda på. Och jag började läsa den direkt efter Vindens skugga som lite slog undan fötterna på mig. Det är ett tungt öde att komma direkt efter den. Den får en tvåa. Jag tror inte jag kommer rusa när en ny bok av Aswany kommer ut.. :) Men får jag en annan så visst kommer jag läsa den.

    SvaraRadera
  3. Tänkte, precis som Yllet, att personbeskrivningarna nästan blev till karikatyrer. Antagligen för att på ett enkelt sätt kunna visa olika sidor av det egyptiska samhället men jag tycker att det blev lite överdrivet ibland.

    Jag gillade nog Zaki Bey mest, han var rätt sympatisk där i sitt drickande och kvinnojagande! ;)

    Jag tycktte att det var lite svårt att komma in i boken pga alla namn, eftersom det var många karaktärer som alla hade namn som jag inte är van vid blandade jag ihop dem. Några historier hade han kanske kunnat hoppa över, alternativt skrivit mer om så att man fick en bättre uppfattning om dem. Jag läste Midaq-gränden av Naguib Mahfouz för ett par år sedan och den utspelar sig också bland ett antal karaktärer på ett begränsat område i Kairo. Nu har jag iofs inte världens bästa minne av den boken, men det känns som att Yacoubians hus är ett försök till en liknande story som inte riktigt når dit. Å andra sidan fick ju Mahfouz Nobelpriset och det tror jag inte att Al-Aswany har någon större chans på! Som jag förstått det så väckte boken mycket uppmärksamhet i Egypten för sina öppna beskrivningar av sex, homosexualitet och korruption men då det är vardagsmat för oss förtappade västmänniskor så blir inte boken lika utmanande för oss tror jag. Jag tycker dock att boken var helt ok, bhövde inte tvinga mig igenom den på något sätt. En trea får den av mig.

    SvaraRadera
  4. På något vis kändes boken överdriven. Ingen var "normal". Det var svårt att identifiera sig med personerna. Jag störde mig på alla uttryck i stil med "om gud vill". Så kanske man säger, men det blir så tillspetsat på svenska eftersom uttrycket liksom inte ingår i vår vanliga vokabulär.

    Jag funderade mycket kring Taha och hela den där kretsen som var så besatta av gud och tron och var beredda att offra sitt liv. Jag undrar sannerligen hur t.ex. självmordsbombare kan göra det valet och här kändes det bara som att man skrapade på ytan.

    Jag tyckte också att det var svårt att hålla reda på personerna och fastnade inte riktigt för boken. Jag kom liksom aldrig in i något läsflöde. Jag ger den en svag trea.

    SvaraRadera
  5. äntligen får jag själv tid att sätta mig vid datorn! kul att ni hunnit svara. naturligtvis var det jag som skulle välja tradigaste boken hittills men vi har ju bara börjat.. ;)

    jag får också säga att jag tyckte peronerna var "tillspetsade". de var kanske inte för många men det tog ett bra tag in i boken innan man redde ut karaktärerna bakom de krångliga namnen. sen när man äntligen lyckades få ordning på dem så kom man dem inte under skinnet. alla hade de ju huset gemensamt men jag hade nog gärna fått lite mer miljöskildring. några helt "överflödiga" karaktärer var ju tjänaren och hans bror skräddaren vars enda uppgift verkade vara att belysa hur korrupt landet var på alla nivåer?
    verklighetstroget? inte vet jag? kan allt verkligen köpas för pengar i Egypten så är det ju hemskt . men kärleken kunde ju inte köpas, inte på lång sikt.

    själv hade jag gärna läst mer om zaki bey, han var en rätt sympatisk typ och tahas öden hade förtjänat en helt egen bok som gick djupare. men blandade i en och samma bok tillsammans med alla övriga öden så blev det inte mer än ytskrap.

    det är väl så jag skulle sammanfatta den, den bara skrapar på ytan i myllret av de som bor i yacoubians hus. den gav mig inte mycket men jag måsta säga att det blev oväntade slut och bara för att alla sagor inte slutar lyckligt så kommer den upp i ett betyg på 2,5 hos mig. jag kommer nog inte rusa efter en andra bok direkt, hade det inte varit en bokcirkelbok och hade det inte varit mitt eget bokval så hade jag knappast läst ut den.

    SvaraRadera
  6. Svårt det här!

    Eftersom personligheterna kändes så "tillspetsade" så fick jag aldrig känslan av "verlighet", utan mer som att någon berättade en saga.

    Zaki bey gillade jag oxå, men blev mest "engagerad" i Taha. Ibland blev jag lite störd av att boken hoppade så mellan de olika personerna, man ville ju läsa mer om just den personen just då. Men den var riktigt rolig ibland, och vid många tillfällen började man fundera på olika kulturer och våra olika tankesätt, tex synen på religion. Jag ger den en stark trea ändå.

    SvaraRadera
  7. En annan sak jag irritierade mig på var styckesindelningen. Ibland innebar markeringen för helt nytt stycke att handlingen bytte till ny person, men ibland fortsatte flera markerade stycken med samma karaktär.

    SvaraRadera
  8. Jag håller med Äppelträdet om styckesindelningen! Det gjorde det lite rörigt tyckte jag!

    SvaraRadera