torsdag 23 september 2010

Vad ska vi säga om det här?

Som så ofta när jag står i färd med att läsa någon haussad eller prisbelönt bok, ställer jag in mig på att jag kan komma att bli besviken. Jag är dock inte besviken på "De fattiga...". Jag ska erkänna att den var ganska tung att läsa. Kanske för att det inte är en bok som det går att läsa en liten bit ur? I varje fall kände jag att jag behövde läsa längre partier för att inte tappa kollen.

Mina frågor till er lyder som följer:
1, Vad säger ni - var detta en värdig August-vinnare?
2. Vilket människoöde i boken blev ni mest berörda av?
3. Rumkowski?

Boken var så tät och innehållsrik att jag tycker det är ganska svårt att komma på frågor. Komplettera gärna med egna tankar!

6 kommentarer:

  1. Jag tyckte att det var svårt att komma in i boken. Framför allt för att det var så vansinnigt många personer och människoöden. Under flera hundra sidor tyckte jag att det kändes som att det bara var nya människor hela tiden. Det tog jättelång tid innan jag fick en bild av vilka som återkom.

    Jag hade gärna sett att personerna presenterades mer ingående från början. Då hade jag inte behövt kämpa så. För när jag sedan började få ihop historien flöt läsningen på och jag tyckte att den var fängslande, skrämmande och fascinerande.

    Jag har svårt att minnas namn nu, men minns människor som har bitit sig fast: kvinnan som arbetade i arkivet, pojken vars sjuka syster skrek inom honom även efter hans död, kvinnan som arbetade på barnhemmet... ja, jag kan nog inte välja en särskild.

    Det som gjorde min mest illa till mods var dock inte alla de tragiska krigsödena utan Rumkowsiks styvson. Ur askan i elden, liksom. Vilken vedervärdig man, denna Rumkowski. Uppskattad och hyllad för sin rättvisa, men ett monster privat.

    Något som jag inte gillade med boken, förutom att den var för långsam, hoppig och tung, var att det ibland kom in brottstycken av historiska texter. Jag tyckte inte att det tillförde något att ghettokrönikan kom in som något slags fakta utan hade fördragit att allt hade skrivits om till skönlitteratur.

    Jag är glad att jag har läst boken, men kan inte rekommendera den. Jag ger den en svag 3:a.

    SvaraRadera
  2. På fråga 1 svarar jag att det väl är ganska vanligt att en augustvinnare är svår och otillgänglig...

    SvaraRadera
  3. Hej, ok oj vilken back-log jag har!

    Tackar ödmjukast för att jag fått förfrågan och ber om ursäkt att jag inte hängt med alls. Här ska bättring påbörjas!

    De fattiga... står fortfarande oläst i bokhyllan, så det får bli ett framtida projekt för min del. Hundraåringen... håller jag faktiskt på med just nu, men har en bit kvar och inte så mycket tid att läsa...men får jag vara med och välja nån gång längre fram är jag gärna det! :-)

    SvaraRadera
  4. Var det bara jag som tuggade mig igenom denhär boken?

    SvaraRadera
  5. Oj, detta var verkligen en tung bok! Det tog en stund innan jag riktigt kom in i den och förstod att en del kapitel handlade om samma händelse men ur olika synvinklar (den om sjukhusutrensingen), då började få lite flyt. Fick läsa om första kapitlet en gång för att hänga med. Boken var ju intressant, men en augustvinnare, det vet jag inte.

    Den person jag mest blev berörd av var den lille pojken med sin syster (kommer inte ihåg hans namn). Rumkowski blev jag mest illamående av, ett riktigt självupptaget svin.

    Som Äppelträdet skriver, så skulle det inte varit fel med en mer ingående personbeskrivning i början, då hade man nog hängt med lite mer.

    På ett historiskt plan var den väldigt intressant att läsa, men som sagt, den var väldigt svårtuggad och tog en stund att komma igenom. En trea blir det från min sida.

    SvaraRadera
  6. Sen kommentar från mig: jag har insett att jag inte heller riktigt begriper hur just denna bok blev en August-vinnare. Jag är glad att jag läst den, och ger den en svag fyra i betyg. Men jag hade velat ha mer kött på benen. Mer ingående personskildringar.

    SvaraRadera