1. Torsdagsbarn är ju en så kallad ungdomsroman. Vad är det som gör den till det? Kände du att den vände sig till ungdomar? Upplevde du att du var utanför målgruppen?
2. På vilket sätt ändras handlingen genom att den upplevs genom barnet Harper? Vad tror du hade varit annorlunda om någon av föräldrarna hade varit huvudperson?
3. Hur tänker du kring att ingen av föräldrarna någonsin tycks bli riktigt arg på Tin eller ens försöker stoppa honom? Att de bara accepterar att han är som han är och låter honom hållas?
Den här boken skulle jag gärna vilja ses runt ett bord och diskutera. Om ni har vägarna förbi Värmdö, så välkomna! Annars lämnar jag ordet fritt. Kasta gärna in egna frågor och reflektioner. Och ett betyg, såklart.
1. Jag skulle vilja säga att det är för att vi får se det ur ett barns perspektiv som gör att den klassas som ungdomsroman. Jag kände mig inte alls utanför målgruppen, kanske har jag för mycket barn i mig fortfarande?
SvaraRadera2. Ur en vuxens perspektiv hade saker fått mer svärta, mer allvar på något vis. Det hade helt klart ändrat handlingen och troligen belyts dåtida problem som man nu mest bara kan ana.
3. Jag tycker helt ärligt att det är mycket, mycket märkligt. Det är det enda jag störde mig på i boken, men å andra sidan är det också det som gör boken... det kändes lite skumt.
Jag håller med dig, skulle gärna diskutera boken irl! Säg till om ni planerar in en Värmdö-träff, det är ju inte allt för långt från Gävle trots allt!
Betyg: 4/5
1, Jag säger som jojjo, att det är för att den är skriven ur ett barns perspektiv? Och kanske framförallt för att det inte finns en vuxens perspektiv på saker? Nej jag kände mig inte utanför målgruppen, men jag läser ju mycket ungdomsböcker. :)
SvaraRadera2, det hade blivit en helt annan bok tror jag. Mer en samhällsskildring, mer problem och försök till lösningar kanske. Nu får ju bara se Harper leva i nuet på nåt sätt (eller dået som då var nu). De personer som skildras mest är syskonen. Annars hade nog fokus legat mer på de andra vuxna.
3, Jag antar att de försökt tidigare, innan berättelsen tar sin början, att foga in honom i en "normal livssituation" och sett att det inte går och därför låter honom vara precis som han är.
Den får en trea av mig.
1. Jag vet att det debatteras en del kring att ungdomsböcker har fått en dålig klang och visst kan vara god litteratur. Samtidigt är min erfarenhet att de böcker som klassificeras som ungdom är ganska mycket hjärta och smärta, enkelt språk och lite klyshiga. Så upplevde jag verkligen inte Torsdagsbarn! Det var en ganska tung historia, ett målande språk och historien var ganska oförutsägbar. Så kanske är det som ni säger, att barnperspektivet gör den till en ungdomsbok.
SvaraRadera2. Ja, det är nog så att ett barn inte förstår vidden av problemen och har tron på att allt ordnar sig.
3. Nu förstår jag inte hur du menar, Yllet? Boken började ju med att han satte igång att gräva under huset och ingen försökte väl egentligen stoppa honom? Han var, om jag minns rätt, fyra år. Det är ju helt absurt att föräldrarna inte gick ut och hämtade honom och höll honom i sin famn. Om min fyraåring kröp in under huset och lade sig i en grop skulle jag känna att hon var i behov av stor uppmärksamhet. Sedan var det också fint att de accepterade honom sådan och försvarade hans handlingar inför andra.
Jag ger boken en fyra.
Hum. Nej jag vet heller inte vad jag menar riktigt. Men kanske är det så att de försökte mer än Harper såg och därför kommer det inte fram i berättelsen?
SvaraRaderaNu har jag läst den här boken. Om någon skulle titta här så skriver jag lite.
SvaraRaderaJag tyckte den påminde om how to kill a mockingbird, kanske eg mest för att världen skildras ur en liten flickas perspektiv, och att det ändå fanns lite mörker och "magi".
3. pappan hindrade ju lite mamman från att tvinga in Tin, som jag uppfattade det. SEdan varför hon lät honom osv. men det gjorde att boken fick lite magi tyckte jag. Dvs. jag störde mig egentligen inte på det. Det blev en annan stämning av det och det gav boken mycket. Tin var som något lite okänt som fanns där i bakgrunden hela tiden.
jag tyckte 4:a.