söndag 20 september 2009

Diskussion - Hon älskade

Det har blivit dags att börja diskussionen om "Hon älskade". Jag gjorde tyvärr misstaget att inte fundera på frågor direkt efter att ha läst ut boken och nu, ytterligare två utlästa böcker senare, inser jag att jag blandar ihop historierna något. Men jag har fått ihop några frågor och ni får väldigt gärna lägga till egna frågor om ni har några.

  • Författaren "dyker" ibland in i berättelsen med sina egna funderingar om vad som egentligen kan ha hänt, hur tycker ni att detta fungerar? Gör det boken mer trovärdig då författaren visar att hon faktiskt inte känner till alla detaljer eller tycker ni kanske att historien blir lite hackig pga detta?

  • Relationen med Oskar och Cécile Vogt är minst sagt komplicerad. Känner ni förståelse för personernas agerande i denna situation?

  • Signe är född med silversked i mun, umgås med Europas kulturelit och behöver inte oroa sig över ekonomin. Samtidigt hjälper hon utsatta och kämpar för kvinnors rättigheter. Men hur uppfattar ni egentligen Signe som person - passionerad/självcentrerad/sympatisk/beräknande/.. ?

  • Vad är ert helhetsintryck av boken? Skulle ni kunna tänka er att läsa någon annan bok av författaren? Något annat att tillägga?

9 kommentarer:

  1. Hej!

    Det där problemet känner jag igen, Karin. Att böckerna går in i varandra, speciellt om de råkar utspela sig under samma tid eller på annat vis påminner om varandra.

    Jag tyckte om sättet som boken var skriven på. Genom författarens kommentarer blev det mer personligt än en vanlig biografi. Det märktes att författaren hade en relation till huvudkaraktären, vilket jag tyckte gjorde boken mer genuin.

    Det är svårt att förstå Oskars och Céciles relation. Det känns konstigt att ha kan vara öppen med sitt sidoförhållande, men samtidigt fortsätta att leva med hustrun. Speciellt eftersom hon verkar svartsjuk och egentligen inte med på noterna. Så jag kan inte säga att jag vare sig sympatiserar med eller förstår någon av dem i detta. Varför går de inte bara skilda vägar?

    Jag uppfattar Signe som en passionerad och sympatisk person. Dock med stor integritet. Jag tror att hon har varit svår att komma in på livet. Hon verkar väldigt allmänbildad och intresserad av både stora samhällshändelser och små enskilda livsöden, men jag tror inte att hon har varit mycket för att tala om sig själv.

    Jag tyckte om boken i det stora hela, men tyckte att den blev seg ibland. Jag gillade den egentligen bäst i början när det handlade om Signes barndom och hennes äktenskap och tid med Ellen Key. Jag tröttnade dock lite när det handlade om Oskar och om krigstiden. Det kändes som att det var en tid som fick för mycket fokus i det stora hela.

    Boken landar på en svag fyra. Jag skulle kunna tänka mig att läsa något mer av Helena Henschen. Jag vet inte vad hon har skrivit, men det vore spännande att läsa en helt fiktiv roman som baseras helt på hennes egen fantasi för att se hur hon behärskar detta.

    SvaraRadera
  2. ja, det här med en månads deadline är svårt. själv gjorde jag misstaget att kasta mig över den för snabbt och sträckläste halva, sen försökte jag sakta in lite och har också hunnit läsa två andra böcker innan jag slutligen avslutade 'Hon älskade' häromdan.

    det där "dykandet" störde jag mig lite på, inte så mycket pga att det blev hackigt men mer för att man fick känslan av att författaren hade för lite "kött på benen" för boken, det känns lite som att hon tagit sig vatten över huvudet och lite gissar sig till släkthistorien med hjälp av svårtolkade dagboksanteckningar och brev. visst kom det fram i boken att hon inte ens pratat med sina fastrar och farbröder?

    Relationen med Oscar och Cécile? faktiskt förstår jag inte varför den fått så stor roll i boken. när det först förs på tal så får författaren det att låta som en utopisk överenskommelse mellan tre vuxna men sanningen verkar ju vara något helt annat, det smygs och smusslas och jag tycker emellanåt rejält synd om frun som tydligen är en ganska motvillig part i dramat.

    Jag tyckte det var svårt att få en bild av Signe som person och hade nog väntat mig mer av boken. speciellt saknade jag en bildsektion, i en bok som den här hade bilder gett mer liv åt raderna.
    ska jag ge ett betyg så stannar det nog på 3,5. antagligen skulle det se likadant ut om jag själv försökte sätta mig ner och skriva min egen farmors historia, en härva full av trådändar utan större sammanhang. trots det tror jag nog att jag kommer läsa hennes andra bok också, bara som jämförelse.

    SvaraRadera
  3. Kanske dags för mig också att svara på frågorna...

    Jag tyckte att språket var bra för det mesta, det var dock vid ett par tillfällen som jag hakade upp mig på att författaren tog in sig själv i berättelsen och hade nog föredragit att hon hittat på helt istället. Hon säger ju från början att hon inte har alla fakta, tycker att det räcker bra så.

    Jag tycker framförallt att det är svårt att förstå vad Signe ser hos Oskar, han känns mest som en självcentrerad gubbe för mig. Och Cécile verkar ju vara en redig och självständig kvinna - att hon inte lämnar honom är också konstigt tycker jag.

    Jag tycker också att det var svårt att få en uppfattning om Signe. Hon växlar mellan att vara distanserad och passionerad. Hon lever ju ett mycket intressant liv men jag tycker inte att författaren lyckas få fram så mycket personlighet hos Signe. Håller med Fru Mju att det hade varit kul med en bildsektion.

    Jag ger boken en stark trea. Hade velat få en bättre bild av Signe som person. Jag har läst Helena Henschens tidigare bok "I skuggan av ett brott" som också är en delvis påhittad biografi om en verklig händelse. Dessutom är huvudpersonerna släktingar till henne även i den boken. Jag tycker dock att den boken var bättre. Skulle vara kul att läsa en helt fiktiv bok som hon skrivit, jag gillar hennes språk.

    SvaraRadera
  4. Gah. Jag ska svara. Ska bara läsa ut den först. :)

    SvaraRadera
  5. Yllet, jag insåg att jag nog var lite tidig med diskussionen då diskussionen av "Yacoubians hus" började först den 23:de. Men sån är jag, före min tid så det sjunger om det! ;D

    Ta du och läs ut boken i lugn och ro!

    SvaraRadera
  6. Karin: Nej det är nog jag som haft så mycket annat för mig så jag inte har hunnit! Jag började läsa den tidigt men den kändes så lättläst att jag tänkte "äh, jag spurtar". :)

    SvaraRadera
  7. Är lite sen med analysen! Jag måste verkligen börja ta lite mer anteckningar på funderingar som kommer upp, av någon lustig anledning så försvinner dom...

    I början av boken förstod jag inte att det var Helenas farmor som det handlade om, utan att den var mer fiktiv. Eftersom Helena så tydligt deklarerade att hon inte ens pratat med släktingar och bara hade lite brev att gå på, så fick jag aldrig trovärdighetskänslan när det kom till många av Signes tankar.

    När det kommer till Signes och Oskars relation så uppfattade jag den inte alls så öppen som man fick uppfattningen om i början. Sympatiserar mest med Signe där, varför kunde inte Oskar lämna sin fru om de nu älskade varandra så mycket? Tyckte synd om Cecile.

    Jag uppfattade Signe som en sympatisk person som öppnade dörrarna för behövande. Hon verkar dock inte vart den som stog längst fram på barrikaderna utan mer arbetat i det dolda.

    Jag har läst Helenas tidigare bok för några år sedan, som jag tyckte var bra. Om man inte lägger för stor vikt vid att sanningshalten i allt inte alltid stämmer, så tyckte jag boken var bra, en fyra får den.De första sidorna av boken slukade mig totalt, jag blev så ledsen på hennes barn som inte uppfyllde hennes önskan. Det fick mig att fundera på relationen mellan dem, blev barnen åtsidosatta i Signes relation med Oskar och i hennes kamp för de utsatta?

    SvaraRadera
  8. Phu. Nu så!

    Jag tycker historien blir lite hackig pga dykande. Kanske beroende på att jag var så gräsligt trött varje gång jag satt mig för att läsa, jag har haft svårt att hålla ögonen öppna och fokusen på topp.

    Precis som er andra hade jag svårt att förstå deras relation. Den verkar ju inte fullt så öppen som det först ges sken utav utan det smusslas och tänks elaka tankar ändå. Om de nu älskar varandra varför hålla sig kvar i ett äktenskap som känns sådär? Iofs hedervärt att inte springa och skiljas så fort det blåser snålt i förhållandet men här var det ju lite annorlunda? Tyckte också synd om Cecile.

    Jag tycker Signe känns ganska komplicerad. Insatt, nytänkande, passionerad för det hon brinner det för men det jag hade svårt att komma henne in på livet och det känns som om själv inte kom sin närmsta familj riktigt nära heller.

    Boken får en trea av mig. Jag skulle kanske kunna läsa en fiktiv bok av Henschen men känner inte att det kommer landa någon bok av henne i min varukorg inom närmsta framtiden iaf.

    SvaraRadera
  9. Vi känns ganska överens den här gången.

    SvaraRadera