Nick Cave finns i min skivhylla men jag har aldrig varit ett riktigt fan så överlag är jag inte särskilt bekant med hans låtskrivande utan intresset för boken Bunny Munros död kom sig helt av bokrecensioner. Och lite fascinerande är det allt med musiker som blir skådespelare eller författare (eller tvärtom) , att de ger sig på ett nytt område trots att de är väletablerade och välbetalda i det de gör. Så utan större förväntningar kände jag att det här var en bok jag borde läsa.
Tankar för diskussionen:
Vad tyckte ni om huvudpersonen Bunny? Väckte han er sympati?
Tyckte ni kapitlet om besöket hos Bunnys egen pappa tillförde något?
Vad tyckte ni om det avslutande stycket där Bunny dör?
Slutligen: vad tyckte ni om språket och om boken överlag?
Andra tankar?
Jag tyckte huvudpersonen Bunny mest var jobbig. Trasig och tragisk, ja, men mest extremt jobbig!
SvaraRaderaJag kände att besöket hos pappan kom för sent i berättelsen, jag hade redan hunnit bli så pass trött på Bunny att inte ens den frånstötande senior kunde rädda honom i mina ögon.
Själva dödsscenen var lite Twin Peaksvarning. Visst hade den döda frun glidit omkring i utkanten av berättelsen hela tiden men dödsscenen kändes som en helt annan film, jag tror jag måste läsa slutet en gång till.
Trots att jag inte tyckte om den enkelspåriga Bunny och inte ger själva berättelsen något strålande betyg så känner jag att ändå att jag ger boken en trea, då bara tack vare språket som jag verkligen gillade. Om Cave får för sig att skriva flera böcker så ger jag honom en chans till.
Bunny kanske är den mesta antihjälte jag läst om på länge?? Maken till sjävlcentrerat svin får man leta efter?! Sympatin faller istället på alla han träffar. :)
SvaraRaderaKapitltet med pappan hade nog kunnat tillföra mer om det kommit tidigare i boken. Nu var det redan för sent.
Avsnittet med Bunnys död kändes lite väl överarbetat tycker jag. Hela boken var lite överarbetad och på något sätt kändes det som om Cave gått in för att vara så vulgär som möjligt? Jag läste någonstans att denna nog gör sig bättre som film och det kanske är sant? Nu blev det mest jobbigt. Och jag hade ganska höga förväntningar då Cave varit något av en husgud här hemma vad gäller musik och texter. Boken får en tvåa av mig, med detta inte sagt att jag inte kommer att läsa om han kommer med fler böcker. För det lär jag ju göra. :)
Ja, inte väckte Bunny några sympatier hos mig inte. Däremot Bunny jr som man tyckte så synd om, jag blev nästan glad på slutet när pappan dog.
SvaraRaderaKapitlet om Bunnys pappa låg nog rätt bra i boken. Innan man kom dit så tyckte man väldigt illa om Bunny, men när man hade läst om pappan så tyckte man lite synd om honom (Bunny, inte pappan, han var ju ännu värre!) Men en tidigare intro om pappan hade nog skapat en större förståelse för Bunnys liv o leverne.
Avslutet kom väldigt bra i boken, man var rätt trött på hans beteende. Slutet kanske var lite storstilat, men ngt annat hade nog bara blivit platt.
Språket kändes lite krystat vulgärt ibland, som att enbart för att chockera, men totalt sätt så gillade jag det för att det var lite annorlunda. En stark trea får den av mig.
Jag skriver ned mina intryck imorgon eller på onsdag, satsar på att umgås med mitt besök nu istället!
SvaraRaderaBunny, Bunny, Bunny... Nä, jag gillade honom verkligen inte. Självcentrerad, sleazy och fullständigt sexbesatt. Förvisso med en jobbig bakgrund men det förlåter inte mycket av hans beteende.
SvaraRaderaJag tycker absolut att besöket hos hans pappa tillförde något till boken, det gav ändå en viss förståelse för Bunnys beteende. Och jag tycker inte att det kom för sent i handlingen, nu blev det bara som en litet sidospår istället för att se det som en förklaring för varför han betedde sig som han gjorde. Och ärligt talat tycker jag inte att Bunny behövde få någon sympati hur vidrig hans far än var.
Slutet tyckte jag var rätt bra faktiskt. Fast jag kan inte förklara varför riktigt, han lyckades väl helt enkelt knyta ihop säcken enligt mitt tycke.
Jag läste boken på engelska och tyckte mest att språket var utstuderat och överdrivet. Hade han kunnat dra ned något på vulgariteterna och besattheten av könsorgan (både Bunnys eget och andras) hade jag varit tacksam.
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på Nick Caves musik och jag kommer inte heller att läsa hans böcker i framtiden. En kompis som såg att jag läste boken erbjöd mig att låna hans första bok men jag avböjde. En tvåa får boken av mig, det var aldrig så att jag kände att jag bara ville lägga den ifrån mig och inte läsa klart men bra var den inte. Och kändes det inte lite typiskt att alla de positiva kommentarer som stod på bokomslaget var givna av män??
Jag tycker att Bunny var en mycket intressant karaktär. Det kändes nästan lite dolu,entärt - som att han är sådan som dysfynktionella sexmissbrukare på dekis är? Nu vet jag ite så mycket om sådana - men, ändå. Han bvar intressant. Jag undrade hela tiden vad han hade för diagnos. ADHD?
SvaraRaderaKapitlet som utspelade sig hos pappan tycker jag var en nyckel till hela hans personlighet. Jag tycker det var i allra högsta grad fascinerande. Pappan var ju en riktig psykopat. Bynnu var, trots sin självcentyrering, mer av en missbrukarpersonlighet.
Jag gillade verkligen det sista kapitlet, där Bunny dör. det var urflippat och väldigt "drömskt", men det var bra.
Språket? Tja, jag är nog ganka avtrubbad. Visst, det är vulgärt, men inte chockerande. Språket var konsekvent, och det måste vara en skicklig översättare som tagit sig an boken. Jag tyckte faktiskt att språket var över förväntan bra.
Jag tycker att det var en bra bok, med bra flyt, och jag tycker att den helt klart var läsvärd Bunny var en både obehaglig och ömkansvärd figur, men, som jag var inne på ovan, han är ju inte frisk. Jag ser karaktären som en studie i patologin hos en missbrukarpersonlighet.
Jag hade aldrig kommit på tanken att läsa denna bok om jag inte varit med i denna bokcirkel!