måndag 27 september 2010

Hundraåringen

Då drar vi snabbt igång med ytterligare en diskussion.

1. Vad tyckte du om bokens upplägg där nutid varvades med historiska tillbakablickar? Höll boken ihop eller kändes den hoppig eller osammanhängande?
2. Vad fick du för bild av Allan Karlsson?
3. Var det några andra personer eller karaktärer i boken som du fattade tycke för eller irriterade dig på?
4. Lärde du dig något historiskt?
5. Betyg?

7 kommentarer:

  1. 1, Jag tycker att att det funkade bra med tillbakablickarna, jag tycker den höll ihop bra ändå.
    2, En jobbig gubbe som jag hade svårt att fatta tycke för. Lite.. Ja, jag saknar ordet för det just nu men han är liksom lite för mycket.
    3, Jag kanske blev irriterad på de flesta helt ärligt. Jag hade nog alldeles för högt ställda förväntningar för precis ALLA har ju sagt att detta är en otroligt bra bok.
    4, Jag vet inte? Vad är sant och vad är fiktion? Jag tror säkert att jag lärde mig något men det känns inte som om han gick in på djupet i något ämne direkt.
    5, Den får faktiskt bara en tvåa av mig.

    SvaraRadera
  2. 1. Rent logiskt och kronologiskt tycker jag att den gick ihop, men inte stilmässigt och karaktärsmässigt. Jag störde mig på att vissa saker hanterades så lättvindigt och tio år kunde passera hur snabbt som helst medan någon enstaka oviktig händelse fick ett helt kapitel. Rent generellt tyckte jag att de historiska inslagen var de som var läsvärda och intressanta. Jag hade gärna låtit nutiden varit en liten röd tråd, men helst helt skippat den fåniga historien med väskan och morden.
    2. Jag gillade den Allan Karlsson som levde i historien. Han var skönt tillbakalutad. Jag gillade hans sätt att ta människor för vilka de var och hitta något positivt i alla och i varenda situation. Däremot störde jag mig på det töntiga sätt han hade i nutiden. Där slog det avslappnade över i någon fånig farsartad likgiltighet.
    3. Håller med Yllet. Jag störde mig på alla nästan. Kanske inte så mycket på Herbert Einstein och någon annan gammal polare, men det patrask han drogs med i nutid. Bläk, vilka töntiga idioter.
    4. Instämmer med Yllet igen. Varför var alla tillbakablickar så löjligt ytliga? Det hade väl tillfört boken något om man fått lite mer historiska kunskaper i allafall.
    5. Håller med Yllet. En 2:a får räcka. Boken var töntig. Jag skrattade inte en enda gång. Varför denna hajp?

    SvaraRadera
  3. Sorry, är lite sen med redovisningen men här kommer den iaf.

    1. Jag tycker att bokens upplägg fungerade. Vid några tillfällen tyckte jag att det blev lite avhugget (främst på de historiska delarna) men det var inget som störde mig.
    2. Det är ju trevligt med folk som tar livet som det kommer men det blev lite väl lamt tycker jag.
    3. Jag tycker att den där ryske kärnvapensnubben var trevlig. Men i övrigt var det inte mycket bevänt med persongalleriet.
    4. Nja, jag vet inte om jag lärde mig något nytt direkt. Det blev ett och annat "jamenvisst ja, det var ju Kai-Shek han hette som Mao slogs ju mot...".
    5. Jag tycker nästan att det roligaste med boken är att Lasse Berghagen hävdar att det är den roligaste bok han någonsin läst på omslaget. Nu vet jag inte hur det står till med Lasses läsande - han kanske mest läser tråkiga böcker i vanliga fall - men jag är inte benägen att hålla med honom. Jag tyckte att det blev lite för mycket buskis över det hela och sällar min till de tidigares skara och ger den en tvåa.

    SvaraRadera
  4. Hej, jag vet inte om det riktigt räknas när man komme så här sent...men nu har jag i alla fall råkat läsa ut just den här boken, efter att ha legat sjuk i några dar...så här kommer mina kommentarer! :-)


    1. Jag tyckte nog att det höll ihop, åtminstone bättre och bättre vartefter boken flöt på och sedan på slutet syddes ju allting ihop på ett bra sätt.

    2. Jag förstår att min farmor föll för den här boken, hon tyckte den var så himla rolig. Det känns som att min farmor är mera Allans målgrupp än jag. Han är ju en otroligt endimensionell person. Inget intellektuellt tuggmotstånd liksom.

    3. Njae, det var nog lite samma över lag.

    4. Inte direkt...men repetition är ju kunskapens moder, så visst kanske.

    5. En tvåa. Jag hade nog för höga förväntingar på boken.

    SvaraRadera
  5. Vad lustigt att vi är så enat skeptiska. Många i min omgivning har nästan tagit illa upp när jag sagt att jag inte gillar boken. De flesta verkar tycka att den är väldigt rolig!

    SvaraRadera
  6. Jag gillade boken skarpt, men man fick ju inte direkt ta den för allvarligt :-). Den var helt skruvad!

    1. Jag gillade bokens upplägg, tillbakablickarna lite mer än nuet, eftersom jag var så nyfiken på hur mycket författaren kunde hitta på.
    2. Min favorit blev Allan, jag gillade hans livsfilosofi.
    3. En del personer i nutidsdelen visste jag inte riktigt vart de gjorde där, de blev lite menlösa, tex polisen
    4.Nja, jag tog inte riktigt boken på fullt allvar, så jag vet inte vad som var sant och inte sant.
    5. Jag hade inga förväntningar på boken, hade inte läst så mycket om den. Har dock en förmåga att inte bruka gilla det som alla andra gillar (motvalskärring ;-)) men denna gillade jag. den var lite avkopplande humoristiskt, mest skruvad. Men den får inte mer än en trea, så bra var den inte

    SvaraRadera
  7. Jag har haft boken stående på min "böcker att läsqa"-hylla sedan mellandagarna när jag köpte den, men inte börjat läsa den ännu. Det känns BRA att ha läst era recensioner innan, gillar inte när förväntningarna blir alldeles för höga innan :)

    Gillar för övrigt upplägget med en online bokklubb, riktigt kul! :D

    SvaraRadera