lördag 4 december 2010

Diskussion: Stalins kossor

Sådärja, läste ut Stalins kossor för några dagar sedan men har svårt att få ihop frågorna. Här kommer några försök iaf men känn er fria att ta upp andra tankar!

Boken berättade parallellt om tre olika kvinnors historia
a) tyckte du att upplägget fungerade eller hade du velat att upplägget hade sett annorlunda ut?
b) vilkens historia berörde dig mest?

Annas ätstörningar beskrivs ingående, det är mycket prat om säkerhetsmat, vilken mat som är bra att kräkas upp och hur hennes "sessioner" ser ut. Blir beskrivningarna för "tekniska" eller bidrar detaljrikedomen till att ge en mer gripande beskrivning av hennes situation?

Svält, angiveri och rädsla för att bli avslöjad var temat för de delar som handlade om Estland i boken. Själv har jag en väldigt knapp kunskap om baltländernas historia så jag tyckte att det var intressant att få lite mer insikt och jag har funderat en del på hur man skulle må själv i en sådan situation. Vad är era tankar om delarna om Estland och Annas mammas beteende, även efter att hon flyttat till Finland?

Betyg på boken och ev ytterligare kommentarer!

5 kommentarer:

  1. a, jag tyckte det blev rörigt när hon började med 40-talet helt plöstligt mitt i boken? Jag var då så inne i att det hoppade mellan nutid och 70-tal.j
    b, jag vet inte. Jag blev inte så berörd. Men kanske den delen som handlar om 40-talet ändå.

    Jag tycker att beskrivningarna av ätstörningrna blir för tekniska, men jag vet väldigt lite om hur det är att ha ätstörning så det kan var därför. Jag kanske inte orkar ta till mig det.

    Jag tycker mamman var jobbig. Hon ansträngde sig så hårt att passa in och dölja var hon kom ifrån att hon stack ut därför. Men jag visste inte alls att det var så pass illa.

    Den får en trea av mig. En svag. Jag hade väldigt svårt att komma in i den tyvärr och hade en helt annan förväntan på den. Det var så hårt och kallt och på något sätt känslokallt. Mitt i allt.

    SvaraRadera
  2. A, jag tyckte att upplägget funkade bra
    B, historien om Estland, både om Annas mammas upplevelser och känslor och hennes morföräldrar. Ibland blev historien om Anna och hennes ätstörningar och tankar lite väl invecklade. Precis som Yllet säger, jag kan inte så mycket om ätstörningar, så det kan vara därför. Det tog en bra stund för mig att fundera ut vad säkerhetsmaten stod för.

    Historien om Estland och Annas mamma tyckte jag var väldigt intressant, jag blev ledsen för hennes skull när alla släktingar och vänner förväntade sig en massa saker och som svek och lurade henne. Jag kan inte så mycket om de baltiska länderna, men en kompis har berättat en del om sitt hemland, och jag kan tänka mig att situationerna var rätt lika. Även om hon flyttat från Estland så hade hon släktingar kvar som kunde råka illa ut. Synen på estlänningar var ju heller inte så hög i Finland, och man förstår varför hon ville dölja vart hon kom ifrån.

    Jag tyckte boken var intressant, en stark trea -svag fyra får den av mig (mest för att jag inte riktigt kom in i Annas liv och tankar)

    SvaraRadera
  3. Jag kanske skulle ta och svara på frågorna jag med....

    a - Jag tyckte till en början att det var struligt med hoppandet mellan personer och tänkte att hon hade kunnat göra tre delar men nu tror jag inte att det hade fungerat bättre. Jag tycker dock fortfarande att den blev lite förvirrad.
    b - Annas mamma kändes mest som en perifer konstig person och därför blev jag lite intresserad av henne. Hennes förhållande till sin man, finnarna och framförallt med Anna skulle jag gärna vilja ha sett mer av.

    Inte heller jag har någon erfarenhet av ätstörningar så jag har svårt att ta till mig hennes tänkande. Jag förstår ju att rädslan att släppa kontrollen under hennes uppväxt innebar att hon fick problem men hade nog gärna sett lite mindre fokusering på de "tekniska" delarna och lite mer om känslorna.

    Jag hade gärna velat att det skrevs lite mer om Annas mamma. Främst för att hon framstod som rätt knäpp i mina ögon och jag skulle vilja få mer av hennes tankar för att förklara beteendet.

    Boken får en stark trea av mig. Jag var inte så positiv precis när jag hade läst ut den men den har stannat kvar i mitt medvetande (inte bara för att jag skulle komma på frågor till den). Det finns så mycket symbolik i den, hur rädslan att inte ha kontroll tar sig olika uttryck, hur man inte får avslöja sig. Att även fast Katariina och Anna borde räknas som fria så är de lika mycket fångar i sina liv som Sofia. Ja. ni ser, jag är inte riktigt färdig med mitt analyserande av den här boken. Jag kanske återkommer om ett par veckor och ger den en femma. :)

    SvaraRadera
  4. Jag var ganska negativt inställd till boken och trodde att den skulle vara hemskt jobbig att läsa. Påsätt och vis var den ju det, men jag blev ändå positivt överraskad av att den var så lättläst.

    Lite rörig håller jag med om. Det var många saker jag reagerade på under handlingens gång och ville ha reda på mer om, men sedan glömde jag bort dem. Det var som att trådarna var så lösa att de varken började eller slutade någonstans och bara drev förbi.

    a) precis som Yllet blev jag förvirrad när 40-talet kom in så sent. Jag undrade om jag hade missat något och började bläddra tillbaka och leta. Annars gillade jag att personerna och tiden växlade.

    b) jag funderade också en del äver Katariina. Var hon kär i finnen från början eller var allt bara en plan? Hur kunde det sedan gå så snett som det gick i deras förhållande. De måste verkligen inte velat varandra något gott alls. Jag tänker till exempel på att han gömde undan alla foton hon fick skickade till sig.

    Jag tyckte att ätstörningarna skildrades ganska bra. Det kändes lagom tekniskt och detaljerat så som jag tror att hon själv förhöll sig till dem.

    Slutet tyckte jag var lite konstigt. De sista delarna var så snabba. Vad var liksom den där mellankillens roll? Och hur hittade hon den sista?

    Jag ger boken en 3:a. Tror som Karin att jag kommer att fundera mer på den.

    SvaraRadera
  5. Här kommer mina försenade kommentarer! Nu var det några veckor sedan jag läste ut boken...men det kan ju ge lite andra perspektiv också!

    Den får en fyra av mig, jag tycker att Sofi skriver bra, men jag tyckte att det blev lite för rörigt mellan de olika berättelserna ibland.

    Jag håller med Karin om att jag gärna hade sett mer av känslor och något mindre teknikalitet kring ätstörningarna. Annars tyckte jag bäst om de delarna + även det som handlade om Estland, håller med flera föregående kommentatorer om att jag inte kan så mycket om Estland så det var intressant.

    Jag håller också med Karin om att jag gärna hade sett mer av Annas mamma. Hon verkar ganska knäpp och det blir lite "platt" när man inte förstår så bra varför.

    SvaraRadera