tisdag 13 mars 2012

Det broderade hjärtat, diskussion

Jag hade blivit rekommenderad denna bok, hade ni hört något om den innan vi läste den här?
Vad tyckte ni om berättelsen?
Hur gillade ni språket i boken?
Fäste ni er mer eller mindre vid någon figur i berättelsen?
Jag upplever de äldre damerna (Frasquitas mamma och svärmor) som ganska hårda och kalla, tror ni det är tidens tand, kulturen eller bara nåt som Martinez skrev? Eller var det kanske inget ni tänkte på över huvud taget?

6 kommentarer:

  1. Jag får väl våga steget ut och börja...
    - Jag hade fått den rekommenderad också, av en person.
    - Jag tyckte det var en bra berättelse, sagoaktig, men kanske lite spretig. Dock så gillar jag generellt generationsberättelser som sträcker sig över flera liv.
    - Det passade berättelsen vill jag minnas.
    - huvudpersonen Frasquita men även flera av hennes barn äldsta dottern Anita och fågelflickan. Det kändes som att fokus skiftades lite allteftersom boken fortskred.
    - De var hårda, jag tror det hade med omständigheterna kring dem och kanske litegrann tiden att göra. Frasquita var ju inte världens varmaste när hon var sjuk och bara gick heller.

    Jag hade inte läst på baksidan eller någon recension, och jag hade svårt att förstå var någonstans de befann sig. Jag funderade fram och tillbaka men tillslut insåg jag väl att de började i spaninen och tog sig västerut till något land i sydamerika. Dock så störde det mig ofta att jag inte visste var de var och att jag säkert borde fatta det:) Dessutom kändes det som att man kanske borde känna igen sig i yttre historiska omständigheter som revolutionen och Salvador. Gjorde ni det?
    Jag tycket iallafall om den här boken. Jag velar lite mellan 4 och 5 men jag vill nog hamna på en stark 4:a.
    /Annan

    SvaraRadera
  2. Just ja. Jag svarade ju inte på mina egna frågor.
    - Jag gillade berättelsen. Sagan.
    - Jag gillade språket. Det var rikt och fint. Sagolikt.
    - Jag gillade ... Klara? Hon som lös. Hon var fin. Och kanske lite världsfrånvänd. Men ändå fin.
    - Jag tyckte, som ni förstått, att de var hårda. Jag tror det är lite tidens tand som gör dem så. Eller att de tvingas leva i hus utan fönster kanske?

    Jag ger boken en fyra. Jag tyckte den var bra!

    SvaraRadera
  3. Jag hade inte hört om boken innan och läste inte direkt om den innan jag påbörjade den.

    Jag gillade den också. Jag gillade det lite övernaturliga i att alla i familjen hade någon slags magisk egenskap och att de litade så blint på både sina egna och andras intuition. Det var en fin generationsberättelse om människor som strävade tillsammans.

    Jag gillade språket för det mesta, men ibland tänkte jag fatiskt att det var lite för enkelt för det vackra innehållet. Det kan ju bero på översättningen.

    Boken var fint sammanvävd då fokus på de olika personerna skiftade. Jag tyckte mycket om att läsa om allihop och tycker att det var just mixen av personer och egenskaper som var den största behållningen.

    Jag vet inte vad det var som gjorde kvinnorna så okänsliga. Det fanns ju ändå en värme hos flera, som t.ex. de båda jordekvinnorna. Hur kommer det sig? Olika förväntningar att leva upp till?

    Min tolkning var att boken började i Spanien och att familjen gick söderut och for över till norra Afrika. Marocko? Det var väl därför många talade franska?

    Jag ger också boken en fyra. Jag tror att jag kommer att tänka på den mycket, men var lite besviken på språket som ibland kändes platt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ang platsen. Ja du har nog rätt, det gick inte riktigt ihop sig i mina tankar. Jag läste sedan i en recension just det du skriver.

      Radera
  4. Jag hade inte hört om boken heller innan och jag tyckte mycket om den. Jag kan inte riktigt ta på exakt vad, men det var nog det lite sagolika och mystiska, man fick fantisera lite ibland själv. Jag fäste mig vid flera av personerna i boken, men mest Klara och Martirio. Just kanske för att de repsenterade både det onda och goda. Men jag saknade lite att man inte fick en tydlig bild av berätterskan Soledad, jag tycker att hon fick en rätt undanskymd tillvaro i boken. Jag fick ingen större uppfattning om de äldre kvinnorna.

    Boken får en fyra av mig

    SvaraRadera
  5. Jag hade inte hört om boken men redan efter några sidor var jag fast i det vackra språket och det magiska i berättelsen. Jag skulle aldrig ha valt ut den i en bokhandel men den här boken tyckte jag om. Det här är ju det bästa med bokcirkeln.

    Alla hade de ju sin egen tragiska historia, alla från mannen med olivträden till Fasquita och hennes barn och jag har svårt att välja ut någon särskild person, jag hade gärna läst ännu mer, mer om alla, mer om Klara, mer om den rödhåriga pojken och hans grymma öde, mer om Anita..

    Jag uppfattade inte Frasquitas mamma som hård, tvärtom tyckte jag hon försökte skydda sin dotter. Svärmodern hade ju sin egen historia som gjort henne så hård men Frasquita får ju henne att mjukna mot slutet.

    En väldigt vacker bok som får en stark fyra av mig.

    SvaraRadera