Jag skulle ha skrivit det här inlägget för flera dagar sedan, men det tar emot. Vad kan jag hitta på att diskutera kring det här? Det känns ovärdigt att fråga vilka karaktärer som ni gillade eller om ni skulle velat se ett annat slut. Det går inte att svara på den typen av frågor.
Jag gör ett försök och håller det så öppet jag kan. Skriv om det som berörde er!
1. Kändes boken autentisk? På vilket sätt skiljer den sig från andra böcker om andra världskriget och förintelsen? Tillför den något som du inte tidigare tagit till dig?
2. Vad kommer du att minnas starkast från boken? (Tack för frågan Den där tjockisen!)
3. Vad ger du boken för betyg? Motivera!
1. Jag tyckte att boken kändes autentiskt. Det är nog därför jag absolut inte kan uttala mig om den ena eller andra karaktären. De blev verkliga människor för mig.
SvaraRaderaDet som vid första anblicken skilde boken från andra om förintelsen var att den handlade om en romsk kvinna. Ändå tycker jag inte att det var det som gjorde att den fyllde ett tomrum. Jag blev främst berörd av hur tiden i koncentrationslägren flätades samman med andra avsnitt i Miriam/Malikas liv. Det blev så tydligt hur vistelsen där påverkade hel hennes liv. Många andra historier från koncentrationslägren slutar med att offren går ut genom grindarna som fria människor. Men det är ju inte slutet på historien.
2. Åh, jag får nog fundera på detta en stund.
3. Jag ger den en fyra. Jag gillade verkligen hur boken var skriven och hur man fick veta mer och mer om saker ju längre man läste. Att saker återkom och blev mer och mer förklarade till allt var en stor väv av olika perioder i Miriam/Malikas liv som så tydligt hängde ihop. Det som drar ner betyget något är det klyschiga i hur hon plötsligt öppnade sig och började prata och genast tyckte att hela familjen borde prata mer öppet om lägren och också skulle ta tag i sina egna liv. Det blev en för snabb vändning för att kännas realistiskt.
1 ja, det tycker jag. Den berörde mig mycket och gjorde att jag fick googla saker. Ville veta mer. Fick mig även att fundera mer på alla de Romer som tigger här idag. Att många av de förmodligen har haft släktingar som suttit i koncentrationsläger. Det fick mig att koppla boken med min egen vardag och därför kändes den autentisk.
SvaraRadera2 Mycket, att jag berördes så starkt av den och att den fick mig att tänka.
3 Stark fyra, årets hittills bästa bok.
1 jag håller med om att karaktärerna kändes verkliga. Flera gånger fick jag påminna mig själv om att det var en roman. Någon gång fanns det meningar som klingade fel, där jag tänkte: nej det där kan hon inte ha tänkt då, det måste vara en efterkonstruktion. För att sedan komma på att hela boken är en konstruktion. Det är skickligt!
SvaraRadera2 Det jag tror att jag kommer att minnas längst är alla de nya saker jag fick veta genom boken. Visst kände jag till att även romer utsattes för folkmord, men jag hade ingen aning om att de inte fått ersättning av Tyskland med argumentet att de skulle varit brottslingar. Jag hade heller aldrig trott att Sverige skulle skickat ut Malika från landet om det kommit fram att hon var rom. Men så var det förstås.
3 Det får bli en stark fyra även från mig. Jag kommer att minnas ilskan i den länge. För när läste jag senast om en människa med så mycket inkapslad vrede?
Jag tror faktiskt, märkligt nog, att det jag kommer minnas mest är Mirams/Malikas utseende då hon kom till Sverige. Jag fick så tydliga bilder av hur hon såg ut när hon såg sig i en spegel på sjukhuset och när hon sedan åkte tåg tillsammans med andra kvinnliga före detta fångar. Jag tror att dessa bilder för mig representerade problematiken i att hon må vara fri, men att hon för den sakens skulle inte helt plötsligt kunde acklimatisera sig till ett vanligt liv.
SvaraRadera1, ja, jag tyckte den kändes autentisk. Jag tror inte att jag läst någon skildring av romer under andra världskriget tidigare.
SvaraRadera2, känslan av att det skulle lika gärna händer här. Det kom så nära. Miriam/Malika var född samma år som min mormor och vi har en tant på faran som satt i Ravensbruck. Och experimenten på de romska barnen.
3, den får en femma av mig just för att den kom så nära och jag blev så oerhört tagen av den. Fy fan.
Här kommer mina svar, lite sent. Skyller på semestertider och att jag inte öppnar datorn.
SvaraRadera1. Mycket autentisk. Som ni andra skriver är det även för mig den första som skildrar romernas situation under andra världskriget, vilket jag tyckte var väldigt intressant och lärorikt.
2. Det var ju mycket som var väldigt starkt i boken, men experimenten på de romska barnen var något i särklass otäckt som verkligen etsade sig fast i mig. Sen tycker jag att relationen med Miriams barnbarn var fin skildrad också.
3. En femma. Välskriven, viktigt och intressant ämne med en ny vinkel som jag inte tidigare visste något om.