torsdag 6 augusti 2015

Diskussion Himmelstrand

Äntligen kommer här diskussionsinlägget till Himmelstrand! Jag läste ut den ganska snabbt, och för ett tag sedan. Men jag försökte göra lite anteckningar under tiden och ska försöka få ur mig lite vettiga frågor. Tycker det är kul att bokklubbsläsa böcker, läser lite mer uppmärksamt och eftertänksamt då. 

1. Vad hade ni för förväntningar på boken? Infriades dem?

2. Vad tycker ni om karaktärerna? Någon favorit?

3. Vad tycker ni om greppet med att ha med hunden som en karaktär?

4. Vad var bäst med boken? Sämst?

5. Jag läste någonstans att detta är dem första delen av en trilogi, vad känner ni inför detta?

(Jag svarar själv i kommentarerna)


5 kommentarer:

  1. Jag är inte klar, svarar under veckan!

    SvaraRadera
  2. Åhum, jag kanske ska svara själv på mina frågor...

    1) Jag hade rätt höga förväntningar på boken. Fast jag tycker att mr Ajvide är lite ojämn i sina böcker, så jag var lite nervös på hur den skulle vara. Men jag gillade. Trots att den inte är lika bra som "Låt den rätte komma in".

    2) Jag tycker det var rätt obehagliga karaktärer. Alla är läbbiga på något sätt. Alla utom den lilla pojken, och möjligtvis gay-bönderna. Men jag gillar också att de har något mörkt inom sig.

    3) Det var ju onekligen annorlunda att ha en tänkande hund med i en bok. Men jag tycker att det funkade, hur konstigt det än var gav det ännu en dimension åt det läbbiga, när hunden luktade de som kom, osv...

    4) Det bästa var nog hur författaren med hjälp av detta mysko som hände lyfter fram hur olika personer hanterar rädsla, vad som är deras största rädslor. Det tog ett tag innan man fattar, men jag gillar att det inte är klassisk skräck (som jag inte är så förtjust i), utan snarare någon slags psykologisk skräck.

    5. Nu läser jag på hans hemsida: "I september 2015 utkommer Rörelsen – Den andra platsen. Den nittonårige John Lindqvist flyttar hösten 1985 in i ett gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm där hans grannar delar en hemlighet, något som i förlängningen leder till att Sveriges stadsminister blir mördad. Rörelsen är en fristående prequel till Himmelstrand." Jag vet inte riktigt vad jag tänker om detta. Förstår inte hur det hänger i hop, och känns inte som att det behövs någon uppföljare. Men kommer ändå läsa, pga nyfiken!

    SvaraRadera
  3. 1, inga, mer än att bli rädd. Ja det blev jag.

    2, alla var ju udda på något sätt? Min favorit var Emil, den lilla pojken.

    3, först tyckte jag inte alls om det men sen växte hunden som karaktär och det funkar bra.

    4, jag vet inte? Jag är inte så förtjust i skräck pga gillar inte att bli skrämd, blir det väldigt lätt. Jag vilade språket. Hur han skriver.

    5, jag kommer inte läsa de övriga två i den eventuella trilogin. Denna känns, som Fraidi skriver här ovan, avslutad.

    SvaraRadera
  4. Det var ett tag sedan jag läste boken, fick bläddra igenom för att minnas bättre.

    1. Har alltid höga förväntningar på Ajvide, håller med Frida att han är ojämn. Gillade den här. Tycker ofta han beskriver människor på ett sätt som gör att jag kan känna igen mig själv och få mig att fundera på hur jag hade reagerat i samma situationer.

    2. Det var mer osympatiska personer än trevliga. Emil blev en favorit.

    3. Tyckte om det.

    4. Bäst var att man fick veta varför karaktärerna såg det de gjorde. Sämst, inget tror jag.

    5. Jag litar på Ajvide, det är något jag kommer att läsa. Fast mer för att jag läser det han skriver, tycker inte historien behöver en fortsättning.

    SvaraRadera
  5. Hoppsan, det här skulle jag ju svarat på för länge sedan. Läste boken förra hösten och har hunnit glömma en del. Men här kommer mina åsikter.

    1. Jag hoppas alltid att Ajvide ska skriva en ny bok där storyn känns lika helgjuten som i "Låt den rätte komma in". Så förhoppningen var ju att detta skulle vara den boken. Men det var det ju inte, tyvärr.

    2. Emil, hunden och bönderna är ju de figurer som det är lättast att tycka om. Men en av Ajvides kvaliteter är ju att han lyckas få en att bli intresserad även av människor man verkligen inte gillar.

    3. Jag gillade verkligen hunden. Det kändes kul att med ett annorlunda perspektiv.

    4. För mig ligger Ajvides styrka alltid i beskrivningen av människorna. Deras tankar, deras känslor och deras sätt att interagera med andra. Så det var den stora behållningen för mig. Sämst: Allt som kändes som drömsekvenser. Jag avskyr drömmar i böcker. Det är det absolut tristaste jag vet. Här var det ganska många delar som gav mig den känslan.

    5. Jag skulle troligtvis läsa Ajvides tvättstugelappar om jag hittade dem, så jag kommer så klart att läsa nästa bok också. Och nästa efter det. Och så vidare. Även om jag inte var helhjärtat förtjust i den här.

    SvaraRadera