Hur upplevde du huvudkaraktären? Dels kände jag igen mig, från hur jag tänkte när jag var tonåring, dels blev jag irriterad på henne. Kände att jag ville be henne växa upp. Jag gillade henne inte egentligen.
Kändes storyn verklig? Tycker att det förstörde lite att det var far och dotter. Annars kändes det ganska klassiskt.
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Tyckte den här var lite tråkigt skriven. I Den drunknade skrev hon på ett sätt som fängslade mig, låg någonting mellan raderna. Här var det inte alls så. Tråkigt tycker jag.
Vad ger du boken för betyg? En tvåa på en femgradig skala. Jag blev besviken, hade höga förväntningar.
Hur upplevde du huvudkaraktären? Som ung. Vilket förstås inte är något fel i sig, men ibland kan jag bli lite trött på att läsa om unga människor. Men bortsett från det kände jag också igen mig. Jag gillade verkligen det som handlade om klass och kultur, men själva kärlekshistorien lämnade mig ganska oberörd. Sedan får man ju lust att säga: klipp dig och skaffa en kombi, då och då. Men det är väl precis som det ska vara.
Kändes storyn verklig? Nämen alltså slutet… Pengar, lägenhet och utbildning. Visst är det kul med ett slut som är så långt ifrån det förväntade, men trovärdigt… Njaaae inte så värst, va? Kanske finns det någon poäng med det som jag missar. Har ni några synpunkter på det?
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Jag hade inga förväntningar eftersom jag inte läst henne förut. Mitt problem är inte stilen. Jag är bara ointresserad av kärlekshistorien, vilket ju blir något av ett problem. Däremot gillar jag verkligen hennes betraktande av andra människor, sjukhusmiljön, festerna, studentpuben och kompisens nya kille. Där bränner det till.
Betyg? Jag tvekar lite mellan en trea och en fyra. Det finns mycket jag gillar i boken, men det var helt enkelt inte riktigt rätt bok för mig just nu. Äsch, vi sätter en fyra. Jag tror att jag hade tyckt mycket bättre om den här boken om jag läst den när jag var på annat humör.
Jag missade helt att ta upp slutet. Förstörde mycket, kändes lite som Mitt livs novell eller nåt. Gillade inte alls. Läs hennes andra bok. Den var jättebra.
Hur upplevde du huvudkaraktären i boken? Ung. Och ganska egocentrisk. Naiv.
Kändes storyn verklig? Nja sådär? Vissa bitar kanske men mycket inte alls. Tänker iofs mest på slutet och fruns reaktion. Fast den kanske är typisk när jag tänker efter? Att "inte se".
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Jag vet ärligt inte? Jag läste inte boken supersnabbt så jag blev inte helt fångad. Jag gillade hennes beskrivning av brist på skildringar av vanlig arbetarklass. Folk som sköter sig och sin familj. Som sliter men är bra folk. Ofta beskrivs arbetarklassen som en enda stor misär av alkoholism och smuts. (Se sid 75). Det är det enda jag minns som stack ut och som jag tänkte "men ja!!" när jag läste.
Hur upplevde du huvudkaraktären i boken? Jag gillade henne faktiskt, på något sätt.
Kändes storyn verklig? Inte speciellt, det fanns ju inget som indikerade att han skulle börja gilla henne, och så gjorde han det helt plötsligt. Hur sannolikt är det att en gift läkare raggar upp en ung tjej från matsalen? Och så slutet??
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Jag tänkte inte så mycket på stilen, vilket borde innebära att den inte var dålig, men inte heller exceptionellt bra.
Vad ger du boken för betyg? En fyra. Bra flyt, ändå lite kul historia med några oväntade vändningar, och jag gillade ju som sagt huvudpersonen, så jag ville fortsätta läsa för att se hur det gick för henne. Men inget fantastiskt språk eller story som hänger kvar i mig efteråt, vilket jag har som krav på en fullpoängare.
Det som färgade min läsupplevelse allra mest var att jag hela tiden drog paralleller till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. Jag gillade den första skarpt, men kände att det blev upprepning i den andra. Och nu kändes det som ytterligare tuggande i den här boken. Kanske orättvist mot Bohman, men jag var tvärmätt på temat.
Jag tyckte inte om huvudpersonen. Hon var allt för otydligt sammansatt. Ibland skulle hon verka intellektuell och djup, ibland banal och när hon tog de där fotona kändes hon som en helt annan person. Hur kunde hon inte fatta vad som skulle hända? Jag tycker inte att det gick att få en särskilt tydlig bild av henne. Vad gjorde hon under all den tid hon inte var på jobbet, träffade sin älskare eller sina enstaka vänner? Jag hade velat ha ett mer fylligt porträtt.
Storyn var väldigt långsökt. Både att den här läkaren kom och raggade upp henne bara för att hon drömt honom lite och sedan det här med hans dotter. Oddsen att hon skulle råka springa på henne är ju små, att det dessutom var den enda människa hon egentligen gillade ännu mer osannolikt och att dottern själv skulle vilja sitta och höra sexuella detaljer om sin pappa. Mycket som ska klaffa för att det skulle kunna bli så här.
Jag tyckte som sagt att det var för ytligt. Man fick aldrig komma nära någon.
Hur upplevde du huvudkaraktären? Dels kände jag igen mig, från hur jag tänkte när jag var tonåring, dels blev jag irriterad på henne. Kände att jag ville be henne växa upp. Jag gillade henne inte egentligen.
SvaraRaderaKändes storyn verklig?
Tycker att det förstörde lite att det var far och dotter. Annars kändes det ganska klassiskt.
Vad tycker du om författarens sätt att skriva?
Tyckte den här var lite tråkigt skriven. I Den drunknade skrev hon på ett sätt som fängslade mig, låg någonting mellan raderna. Här var det inte alls så. Tråkigt tycker jag.
Vad ger du boken för betyg?
En tvåa på en femgradig skala. Jag blev besviken, hade höga förväntningar.
Hur upplevde du huvudkaraktären?
SvaraRaderaSom ung. Vilket förstås inte är något fel i sig, men ibland kan jag bli lite trött på att läsa om unga människor. Men bortsett från det kände jag också igen mig. Jag gillade verkligen det som handlade om klass och kultur, men själva kärlekshistorien lämnade mig ganska oberörd. Sedan får man ju lust att säga: klipp dig och skaffa en kombi, då och då. Men det är väl precis som det ska vara.
Kändes storyn verklig?
Nämen alltså slutet… Pengar, lägenhet och utbildning. Visst är det kul med ett slut som är så långt ifrån det förväntade, men trovärdigt… Njaaae inte så värst, va? Kanske finns det någon poäng med det som jag missar. Har ni några synpunkter på det?
Vad tycker du om författarens sätt att skriva?
Jag hade inga förväntningar eftersom jag inte läst henne förut. Mitt problem är inte stilen. Jag är bara ointresserad av kärlekshistorien, vilket ju blir något av ett problem. Däremot gillar jag verkligen hennes betraktande av andra människor, sjukhusmiljön, festerna, studentpuben och kompisens nya kille. Där bränner det till.
Betyg?
Jag tvekar lite mellan en trea och en fyra. Det finns mycket jag gillar i boken, men det var helt enkelt inte riktigt rätt bok för mig just nu. Äsch, vi sätter en fyra. Jag tror att jag hade tyckt mycket bättre om den här boken om jag läst den när jag var på annat humör.
Jag missade helt att ta upp slutet. Förstörde mycket, kändes lite som Mitt livs novell eller nåt. Gillade inte alls.
RaderaLäs hennes andra bok. Den var jättebra.
Det ska jag göra. Fast jag tror att jag ska vänta lite och låta minnet av den här sjunka undan lite först.
RaderaHur upplevde du huvudkaraktären i boken? Ung. Och ganska egocentrisk. Naiv.
SvaraRaderaKändes storyn verklig? Nja sådär? Vissa bitar kanske men mycket inte alls. Tänker iofs mest på slutet och fruns reaktion. Fast den kanske är typisk när jag tänker efter? Att "inte se".
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Jag vet ärligt inte? Jag läste inte boken supersnabbt så jag blev inte helt fångad. Jag gillade hennes beskrivning av brist på skildringar av vanlig arbetarklass. Folk som sköter sig och sin familj. Som sliter men är bra folk. Ofta beskrivs arbetarklassen som en enda stor misär av alkoholism och smuts. (Se sid 75). Det är det enda jag minns som stack ut och som jag tänkte "men ja!!" när jag läste.
Vad ger du boken för betyg?
En trea!
Hur upplevde du huvudkaraktären i boken? Jag gillade henne faktiskt, på något sätt.
SvaraRaderaKändes storyn verklig? Inte speciellt, det fanns ju inget som indikerade att han skulle börja gilla henne, och så gjorde han det helt plötsligt. Hur sannolikt är det att en gift läkare raggar upp en ung tjej från matsalen? Och så slutet??
Vad tycker du om författarens sätt att skriva? Jag tänkte inte så mycket på stilen, vilket borde innebära att den inte var dålig, men inte heller exceptionellt bra.
Vad ger du boken för betyg? En fyra. Bra flyt, ändå lite kul historia med några oväntade vändningar, och jag gillade ju som sagt huvudpersonen, så jag ville fortsätta läsa för att se hur det gick för henne. Men inget fantastiskt språk eller story som hänger kvar i mig efteråt, vilket jag har som krav på en fullpoängare.
Det som färgade min läsupplevelse allra mest var att jag hela tiden drog paralleller till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. Jag gillade den första skarpt, men kände att det blev upprepning i den andra. Och nu kändes det som ytterligare tuggande i den här boken. Kanske orättvist mot Bohman, men jag var tvärmätt på temat.
SvaraRaderaJag tyckte inte om huvudpersonen. Hon var allt för otydligt sammansatt. Ibland skulle hon verka intellektuell och djup, ibland banal och när hon tog de där fotona kändes hon som en helt annan person. Hur kunde hon inte fatta vad som skulle hända? Jag tycker inte att det gick att få en särskilt tydlig bild av henne. Vad gjorde hon under all den tid hon inte var på jobbet, träffade sin älskare eller sina enstaka vänner? Jag hade velat ha ett mer fylligt porträtt.
Storyn var väldigt långsökt. Både att den här läkaren kom och raggade upp henne bara för att hon drömt honom lite och sedan det här med hans dotter. Oddsen att hon skulle råka springa på henne är ju små, att det dessutom var den enda människa hon egentligen gillade ännu mer osannolikt och att dottern själv skulle vilja sitta och höra sexuella detaljer om sin pappa. Mycket som ska klaffa för att det skulle kunna bli så här.
Jag tyckte som sagt att det var för ytligt. Man fick aldrig komma nära någon.
Jag tror jag nöjer mig med en tvåa.