1. Vad fick du för intryck av Helena i början av boken och hur utvecklades den bilden?
2. Det är ganska mycket som inte berättas i boken. Exempel: vad är det som får grannen Lena att säga att Helena är så udda och att hon borde tänka på vad man säger? Läsarna får ju egentligen inte någon inblick i deras umgänge. Vad tycker du om det sättet att berätta?
3. Vad tyckte du var det bästa med boken?
4. Vad, om något, saknade du?
5. Hur tolkar du slutet?
6. Vad kommer du att minnas av boken?
Svarar i kommentarerna när jag laddat min mobil. Batteriet lyser oroväckande rött nu.
1. Jag har svårt att få en tydlig bild av Helena i början. Jag vet inte hur gammal hon är, hur hon ser ut eller hur andra ser på henne. Det bli å andra sidan logiskt längre fram när det visar sig att hon "bytt skinn" och skapat om sig själv när hon flyttat till stan, men det gör att jag har svårt att få ett grepp om henne. Det känns inte som om det finns någonting i nuet som driver henne, allt handlar om det förflutna. Det är lättare att känna sympati med Helena än att tycka om henne för mig. Därför blir jag aldrig riktigt hundraprocentigt engagerad.
SvaraRadera2. Jag tycker att det är skickligt gjort, men det kräver en del av läsaren. Lite långsammare och mer eftertänksam läsning från min sida hade nog varit bra, men jag plöjer igenom böcker som en skördetröska för det mesta. Det gör nog att jag missar en del av de finare detaljerna.
3. Jag älskar namnet Blåpojken. Och jag gillar hur vänskapen med Evelina och Aileen växer fram. Helenas känslor för mamman är också väldigt bra gestaltade.
4. Det där omtalade raseriet. Poesi i all ära, men det är inte riktigt vad jag förknippar med raseri. Sedan hade jag personligen önskat mig lite mer miljö. Jämtland känns exotiskt för mig, men här var det mer stad än landsbygd.
5. Jag blev faktiskt ganska förvånad över hur positivt allt slutade. Skrivande, vänskap och kanske kärlek igen mellan Helena och Thomas. Det var otippat. Till och med relationen med mamman verkar tina upp lite. Det känns verkligen som Helena kan gå vidare.
6. Jag kommer inte att minnas den här boken om ett år. Den enda scenen som verkligen fastnade var den med hästen som slet sig eftersom jag varit med om samma sak. Min häst överlevde dock trots att den var ute och sprang både på 90-vägar och järnvägsspår.
1. Jag fick inte heller grepp om henne i början, men det klarnade ju under bokens gång, och jag kom att tycka mer och mer om henne.
SvaraRadera2. Boken växte för varje sida tycker jag, och jag älskade hur historien liksom vecklade ut sig allt eftersom man läste.
3. Det bästa var nog hur historien växte fram och man förstod allt Helena hade varit med om och hur hon hade hanterat det.
4. Kanske lite mer om hur Helena var nu, hennes drömmar och förhoppningar.
5. Precis som Tjockisen blev jag förvånad men glad över det positiva slutet, det kändes som en bok som lika gärna kunde slutat "illa" eller bara runnit ut i sanden och slutat. Lite floskligt kanske med så lyckligt slut, men det gjorde mig ändå glad.
6. Jag tror att jag inte kommer minnas så mycket av själva historien, men känslan kommer ligga kvar länge, och det här kommer vara en bok som jag rekommenderar till andra. Jag hade aldrig hört talas om boken eller författaren och hade därför inga förväntningar, men jag var väldigt förtjust i den lite udda historien, de olika relationerna som berättades, allt ganska lågmält.
1, Jag tyckte hon var rätt flyktig i början, fick inget grepp om henne men hon växer sig starkare.
SvaraRadera2, jag gillar det! Den är liksom långsam på nåt härlig sätt! Jag gillar att allt inte är övertydligt.
3, se svar 2. :)
4, inget jag minns nu..
5, hoppfullt. Hon fick ett avslut och kunde gå vidare.
6, jag kommer minnas tonen. Och känslan av grått.
Jag läste frågorna härom dagen och blev helt nollställd. Jag har haft mycket omkring mig den senaste tiden och också plöjt flera böcker. Så på något sätt kändes det som att det var evigheter sedan jag läste den här. Samtidigt som jag tror att jag blandar ihop delar med andra böcker. Jag har svårt att sortera upp det hela.
SvaraRadera1. Jag tyckte att det var svårt att få grepp om Helena. Jag är skeptiskt till det litterära greppet att låta människor ändras så radikalt. Ingen människa med bra jobb, sambo och fint hus skulle väl kunna byta till ett städjobb, bli dumpad och hamna i en tråkig lägenhet utan att bryta ihop och må skit? Hon verkade bara hålla sig på sin kant, men ändå fungera helt okej och sedan ändrades både hon och Evelina till att bli varmare människor på ett ganska klyschigt sätt.
2. Jag uppfattade först frågan som att detta var något du störde dig på, tjockisen. Jag gick och funderade på varför det var så. Jag tyckte nämligen att det var skönt att det var underförstått. Jag gillar inte att bli skriven på näsan och dumförklarad. Men nu ser jag att vi alla verkar överens om saken.
3. Så här i efterhand minns jag faktiskt inte boken som särskilt positiv. Konstigt, för jag tyckte att den var ganska trevlig när jag läste den.
4. Kanske lite mer inblick i Helenas känsloliv och hennes tankar. Vad gjorde hon egentligen på sin fritid innan hon började leta efter Blåpojken? Hon gick bara hem och fanns till?
5. Jag tolkade det nog som er andra, men tyckte kanske det var lite klyschigt. Visst var det också ett väntat barn som hon storsint ville ta till sig?
6. Jag vet inte. Den bleknar snabbt, men jag klämmer till med ett betyg. En trea.
Jag hade samma problem när jag skulle skriva frågorna. Jag var tvungen att ta upp boken igen och bläddra igenom den för att påminna mig om vad jag tyckte. Så även om det fanns saker jag verkligen gillade, fastnade den inte riktigt.
RaderaPrecis som Äppelträdet har jag läst flera böcker efter att jag läste denna, så jag fick tänka efter lite.
SvaraRadera1, Fick nog inget egentligt intryck, hon bara var där. Dock gillar jag henne, eller mer känner för. Blev ledsen över det hon varit med om.
2, Upplever det som ganska bra, jag får tänka själv och fundera. Jag gillar hennes sätt att berätta.
3, Den grep tag i mig. Tycker det var bra beskrivningar, kände igen mig i landskapet. Gillar att bli berörd och det blev jag.
4, Egentligen inte.
5, Kanske lite för otroligt, fast man vet aldrig.
6, Den kommer finnas kvar länge. Tyckte den var väldigt bra och den fick mig att fundera själv över saker.