Jag tycker att det är lite svårt att formulera bra frågor kring den här boken. Kanske kommer jag på fler när vi diskuterar, men vi börjar med de här.
1. Hur tycker ni att Jonatans tro skildras i boken?
2. Tror ni att psykologens arbete hjälper Jonatan?
3. Det finns en hel del sexskildringar i boken. Hur tycker ni att de fungerar?
4. Vad, om något, gjorde starkast intryck?
5. Vad tycker ni om slutet?
6. Övriga synpunkter och eventuellt betyg.
Svarar i kommentarerna i kväll eller i morgon.
Men åh, jag har inte hunnit läsa boken. Sorry!!
SvaraRaderaDet gör väl inget. Du kan väl svara om/när du har läst den. Inlägget ligger ju kvar. Jag undrar förresten vad du själv tyckte om hausfrau? Jag såg aldrig att du skrev något och det var väl ditt val?
RaderaJa, jag har varit sjukt dålig på att hänga med i den här bokcirkeln. Ska försöka få ner mina egna svar på Hausfrau.
Radera1. Egentligen får jag inte något riktigt grepp om Jonatans personliga tro. Först blev jag lite förvånad, men det är kanske inte så konstigt. Det är ju inte relationen med gud som är problemet för honom, utan snarare människorna i församlingen. Han oroar sig till exempel inte för vad gud tycker om att han tittar på Nina, utan för att någon av ledarna ska se att han gör det. Han verkar inte ha några direkta åsikter om saken, eller ens fundera på om det är rätt eller fel. Vilket säkert är logiskt för någon som är mer eller mindre född in i församlingen.
SvaraRadera2. Min allra första reaktion är att psykologen inte känns vidare trovärdig. Men när jag sedan tänker på att han är beskriven ur Jonatans perspektiv så ändrar jag mig. För Jonatan upplever säkert frågorna som klumpiga försök att snärja honom och få honom att vända sig bort från tron.
3. Sexskildringar är uppenbarligen svårt att skriva. Det blir skämskudde många gångar. Men här tycker jag att de fungerar riktigt bra. Allt är väldigt konkret och samtidigt just så valhänt, trevande och ordlöst som det kan vara i början. Det är skönt att läsa en text som är så befriad från klyschiga beskrivningar av kvinnokroppen och även om det inte verkar vara något fantastiskt hångel så känns det ganska verkligt.
4. Egentligen är det två saker. För det första helandet! Något så vidrigt cyniskt. Att lägga hela ansvaret för sjukdomen hos individen är en så motbjudande tanke att det börjar klia över hela kroppen. Den som är sjuk, fattig eller misslyckas, tror helt enkelt inte tillräckligt mycket. Den typen av framgångsteorier gör mig helt vindögd av ilska.
Det andra är förlåtelsen. Det måste vara en otroligt stark upplevelse att kunna bekänna sina ”synder” och bli förlåten på det sättet som Jonatan blir. Inte undra på att folk fastnar och har svårt att ta sig ur sekten.
5. Jag blev ganska förvånad eftersom jag trodde att den skulle sluta annorlunda. Det går ju inte att tycka om slutet, men ur berättelsens perspektiv är det ju trovärdigt. Att jag önskar att det skulle sluta annorlunda är en annan sak.
6. Jag tyckte om den här boken, även om jag gärna hade läst ännu mer om hur själva den religiösa rörelsen är uppbyggd och fungerar. En stark fyra från mig.
Det hör blir verkligen svårt att svara på. Rent generellt tyckte jag att boken var långtråkig och tjatig. Jag kan verkligen inte påstå att fick någon förståelse för vare sig Jonatans tro eller syftet med hans psykologkontakt. Hur kommer det sig att ingen läkare följde upp honom noggrannare? Han blev utskriven från sjukhuset med mediciner och psykologtider, men ingen verkade följa upp honom fysiskt?
SvaraRaderaJag ger boken en tvåa och nöjer mig så. Jag glömde den i princip så fort jag läst ut den.
1, jag vet inte. Fanatisk men famlande på nåt sätt.
SvaraRadera2, han beskrivs ju som tafflig tycker jag men som du sägef sär deg ju ur Js perspektiv. Han var ju arg på honom.
Men jag rycker det känns som han borde lunnat göra mer.Kanske salnade han verktygen?
3. Sådär. Ängsligt men det var det väl. Ängsligt och en kamp.
4.jag vet inte. Inget.
5. Det var väl inget riktigt slut? Han slutade ju bara skriva?
6. Den får en tvåa.
Oj, vad olika vi tycker om den här boken. Men det är ju så det ska vara, eller hur? Om vi hade tyckt likadant om allt vi läser hade det ju blivit lite trist.
SvaraRadera