Ursäkta dröjsmålet! Detta var sannerligen en lång bok! Läste ut den först nu i veckan, trots att jag läst på den nästan varje kväll den senaste månaden.
I början av boken så är det ju staden "Vi" som berättar. Senare övergivs detta format och boken följer endast några huvudpersoner, för att sedan komma tillbaka till "Vi" lite då och då. Hur tycker du att detta "Vi" fungerade? Var det förvirrande? Var det någon person som du ville läsa mer eller mindre om?
Boken var ju rätt lång, 710 sidor. Var den för lång? Kunde den kortats ner?
I slutet kunde jag känna att jag blev mer och mer ointresserad av boken, personerna och slutet. Grep boken tag i dig? Vad tyckte du om slutet?
Vad hade du för förväntningar på boken? Uppfylldes dom?
Jag tyckte att det var häftigt med vi-formen. Grupptrycket i staden blev så påtagligt i och med att det var befolkningen som talade med enad röst. Därför störde jag mig på att det under en del av boken plötsligt var jag-form (när Albert var på sjön) för sedan återgick det till att enskilda personer kallades han. Även Albert. Jag fick känslan av att detta jag var ett misstag, en ogenomtänkt inkonsekvens. En översättnings-miss? Eller fyllde det någon annan funktion?
SvaraRaderaJag hade problem med att hinna läsa boken till utsatt datum coh hetsläste. Ibland skumläste jag nästan för att vara ärlig. Det var inget bra sätt att läsa boken och ett tag ville jag bara att den skulle ta slut. Nu efteråt är jag därför förvånad över att jag tänker på personerna och vill gå tillbaka och läsa vidare. Vad hände egentligen med staden efter krigsslutet? Jag vill veta mer.
Däremot känner jag inte att det var någon speciell person jag hade velat läsa mer eller mindre om under bokens gång. Snarare så att jag nu vill följa nästa generation.
Jag kan känna att slutet var lite för tillrättalagt när alla återsåg varandra oavsett om det handlade om ungdomskärleken eller värsta fienden. Men ändå tycker jag inte att det förstörde boken för den blev inte sliskigt sentimental. Folk fortsatte att dö och att tycka illa om varandra.
Av mig får boken en fyra. Den var bättre än jag först trodde. Jag tyckte att den verkade lite väl seg och fakta/historiebaserad, men jag greps av alla de udda historierna. Så mycket oväntat och spektakulärt, men ändå lågmält.
Jag ägnade mig också lite åt hetsläsning på slutet, fast mest för att jag blev fast i boken och inte kunde lägga ifrån mig den.
SvaraRaderaFrån början var jag lite fundersam över vi-användandet. Jag förstod inte riktigt tanken bakom det och undrade vem det var som var berättare. Men efter ett tag så var jag van vid det och gillade verkligen upplägget. Den enda som jag skulle kunna tänka mig att läsa lite mer om skulle nog vara Laurids, han var ju med om en del spännande saker kan man säga.
Jag tycker inte att boken var för lång. Inte vid något tillfälle kände jag att jag läste en transportsträcka som var tråkig, jag tycker att det var bra tempo rakt igenom.
Sista delen av historien tyckte jag extra mycket om, kanske inte de absolut sista sidorna men han var väl tvungen att knyta ihop storyn på något sätt! ;)
Jag hade inte hört talas om boken när Karro valde den men såg att den hade fått bra omdömen från många håll så jag hade nog ganska höga förväntningar. Fast lite skeptisk var jag ändå, 700 sidor om sjömän - hur spännande kan det vara?! Jag tyckte dock väldigt mycket om den, kan inte bestämma mig om det är en fyra eller en femma så jag mesar till med 4,5.
Som er andra så hetsläste jag lite grann på slutet. :)
SvaraRaderaJag gillade viformen, det var som om hela staden berättade, men det tog ett tag innan jag kom in i det. Jag blev lite förvirrad när han bytte från vi till jag men det gick över det med.
Jag känner inte att jag skulle vilja följa någon mer men däremot så har jag tänkte en del på personerna sen jag läste ut den.
Jag tycker inte boken skulle kortats ned, men visst var den lång. Men det gjorde inget tycker jag.
Jag gillade verkligen boken och det kändes tomt när jag slog ihop den. Jag gillade sista delen av boken bra, visst kanske det kändes lite smörigt att alla blev vänner och så på slutet men jag valde att tänka så här. Det var ju världskrig. Det kanske fick dem att värdera de sina lite mer, även om de varit ovänner innan..
Jag hade ganska höga förväntningar på den då jag läst lite om den innan. Precis som Karin så slutar jag nog på 4,5 för det känns ju väl att ge en bok en femma! :) I början oroade jag mig lite för att jag inte skulle förstå alla knepiga termer som skulle kunna förekomma i den här typen av roman men det gick bra. :)
Jag är lite sugen på att läsa den här: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-carsten-jensen-sista-resan-1.913342
även om det kanske inte blir precis just NU. Men sen ska jag nog läsa den!