onsdag 17 februari 2010

Fantomerna

Nu har jag avslutat Fantomerna i en rasande fart. Jag mer eller mindre tvångsläste, vilket jag kände var ett mycket dåligt sätt att läsa den här detaljerade boken, men jag hade inget val. Jag kom liksom aldrig riktigt in i den. Jag tyckte att den var för detaljerad och malande. Vilken svada!

Jag funderade under bokens gång en hel del över hur biografisk den var och hur det egentligen stod till med författarens psyke. Inte i den mening att han skulle vara sjuk, men på något vis väldigt uppslukad av detaljer och med en tendens att alltid spinna vidare på trådar, förlora sig i sidospår och jämföra det han upplevde med tidigare erfarenheter. En hel del av de här funderingarna föll lite grann på plats när jag läste den intervju med Klas Östergren som fanns i slutet av min upplaga. Läste ni den ockå?

Hur gick det för er? Orkade ni hänga med alla utsvävningar eller skumläste ni i också vissa avsnitt?

Vad tror ni? Är alla personer och händelser upplevda om än kanske något omskrivna? Eller finns där någon fiktion? Jag tyckte att det blev galet lösa trådar ibland. Plötsligt var det en kille med hjärtfel i historien och någon gång handlade det om djur som huvudpersonen och hans bröder hade plågat. Det kändes som att författaren bara öste helt spridda händelser ur sitt minne och slängde in dem lite planlöst. Det blev för lite sammanhang för mig. Den röda tråden försvann och jag tänkte att han kunde ha använt materialet till många olika romaner istället.

Tyckte ni att historien om Claudius tillförde något? Jag är tveksam. Jag irriterade mig på att den egentligen aldrig knöts samman med det andra. Det var inte ens säkert att det var samma person även om det kändes som att det var så det skulle tolkas.

Nej, för mycket röra för mig. Jag ger boken en tvåa.

10 kommentarer:

  1. Hrm. Jo. Alltså. Så här är det. Att jag försökte verkligen läsa ut den. Jag gjorde det. Men jag ORKADE inte. Den kändes för rörig och för.. gammal. På ett tråkigt sätt. Alldles för mycket grått 1978. Men det kanske släppte efter de knappa 200 jag läste? Men jag ides inte läsa igenom den. Tyvärr. För jag såg verkligen fram mot att få läsa denna. Men det kanske fanns en förklaring till varför den stått oläst så länge i min bokhylla..? :/

    SvaraRadera
  2. Åh, nej! Hoppas att någon annan läst hela. Annars hade jag kunnat sluta tidigare och diskutera enbart de första 200 sidorna. :)

    SvaraRadera
  3. jag ska läsa ut den, jag lovar i varje fall göra mitt bästa :)
    saken var bara den att jag hade en alldeles för bra bok på sidan av (Boktjuven av Markus Zusak)...
    jag återkommer till diskussionen om Fantomerna!

    SvaraRadera
  4. jag kan fnula lite med den också. den ligger som ett dåligt samvete vid sängen.. :) Eller så gör jag inte det.. (när jag tänkte efter så kände jag mig galet osugen! :))

    SvaraRadera
  5. Ni måste inte. Den var ju som sagt var inte så bra.

    Men i fortsättningen kanske det kunde vara bra om man hojtar till om man inte läser. Det känns liksom lite bortkastat att kämpa sig igenom en bok om ingen annan är med i diskussionen...

    SvaraRadera
  6. Jag borde ha skrivit här när jag insåg att jag inte tänkte läsa boken. Ber om ursäkt för det; det känns lite slarvigt att inte ha signalerat detta tydligt.
    Trodde den fanns på landet, men insåg att den måste ha följt med i någon "utrensning". Sedan glömde jag bort den. Känns lite synd, men jag lärde mog at detta att om jag tänker läsa en bok, så ska jag ta itu med att ordna den med en gång. Köpa, beställa från biblan, eller vad som nu gäller. En bra lärdom.

    SvaraRadera
  7. Äppelträdet: Jag håller absolut med! Jag trodde rätt länge att nu tar den nog sig. Så jag slutade i måndags. Men jag borde ha flaggat för att det gick himla trögt med den.

    SvaraRadera
  8. Skönt, låter som att jag valde rätt bok att hoppa över. Någon som läst något annat av Östergren och vet om han har samma stil på sina andra böcker?

    SvaraRadera
  9. nu har jag läst ut Fantomerna och jag vet väl inte, någon storfavorit blir den inte och jag kommer knappast att läsa en till bok av författaren eller rekommendera den åt någon annan. visst skumläste jag en del sidor men jag kunde känna att jag hade ett visst överseende med svadan eftersom att han skrev den när han var 23.
    att berättelsen om Claudius aldrig knöts ihop med huvudberättelsen var lite synd för jag kände att boken kom igång och började kännas vettigare på slutet när han träffade Sandi igen och man fick veta hur det gått med hans pappa. men boken hade nog varit betydligt bättre efter en rejäl redigering, tyckte jag.

    SvaraRadera
  10. Härligt att någon mer kom igen åtminstone! :)

    SvaraRadera